Möhippa för mej!!!
Dessutom fick jag en påminnelse om mitt bedrövliga kontrollbehov. När M dundrade in i hallen och levererade en tom lasagneform och bad mej packa Lillemans väska och sedan följa med henne, fick jag genast en klump i halsen. Hann tänka tusen tankar. Några exempel:
- Helvete! Jag har inte rakat mej (på det intima stället)!
- Fan, också! Toan är inte städad om det kommer fler människor!
- Jag har inte plockat ögonbrynen!
- Telefonen är oladdad.
- Jag kommer inte hinna förmana barnvakten om ALLT viktigt ang. Lilleman.
- Geisha har inte bajsat.
- Jag har inte bajsat!!!
- Johan har säkert varit otrogen eftersom han inte verkat suspekt at all through this.
- Om dom ska tvinga mej att hålla i en spindel säger jag att vi är på väg att skiljas och festen naturligvis är inställd!
Plus 991 kontrolltankar ytterligare.
Men...
Dagen blev en av de bästa i mitt liv!!! Hade fantastiskt kul och kände mej så älskad och "ombrydd"! Allt var så fint planerat och jag log genom hela dagen! Vaknade på söndagen och blev ledsen för att det inte var lördag. Ville göra allt om igen :)
Streetdance, Spa, massage, ansiktsmask, nagellacksmålning, utfrågningar, hälsningar från den gamla goda tiden, god mat, underbara applemartinis och det bästa sällskapet någonsin!!! Det kan verkligen inte bli bättre!!!
Så tusen, miljoner tack till mina fina, fina vänner! Ni är så viktiga, så viktiga!! Love u!!!
Bara en sak...
Hur kan jag inte minnas att exet tyckte att jag var den unga linhåriga sexbomben...?!
Behöver jag ens avsluta med en tacksamhetstanke...?! :)
Det finns så många...
Min make läste mitt förra inlägg och utbrast:
"Jag har ALDRIG sagt att vi inte ska ha allsånger eller vett och etikett i vårt bröllopsprogram! Du hittar ju på!"
Jag i min tur sade:
" Men dåså! Då har vi det då!"
Svaret löd:
"Öhh...ja, men ha det då."
Så då var det bestämt. Lite allsång och lite roliga vett och etikettmeningar. Han får skylla sej själv!
Sen, innan jag somnade den kvällen, undrade jag om det verkligen var så jag ville ha det...?
Idag är det fredag. Lilleman har slocknat och jag har precis hällt upp ett glas rött. Ska snart sitta i soffan med räksmörgås, chips och vin. Hur härligt är inte det :)
Men först vill jag skriva något som jag velat skriva ända sedan jag började blogga!
Människor jag beundrar:
- Min moster Lena. För att hon är min extramamma och Lillemans extramormor och världens bästa förskollärare!
- Ensamstående föräldrar. Som går igenom vardagen ensam med sina barn. De är hjältar!
- Jon Bon Jovi (kan inte utelämna honom i ngn beundrarlista ;)
- Min man. Som har valt att leva med mej och därmed måste orka med mej. Som älskar mej trots att jag ibland är en bitch. Trots mina fula underkläder. Trots mitt hetsiga humör. Och trots min benägenhet att aldrig känna mej nöjd.
- Mina kollegor i en viss svååår utbildning. Ni vet vilka ni är! Ni är helt fantastiskt duktiga och mina förebilder i vårt yrke! Blir alltid peppad av att jobba med er ;)
- Min vän M. Som sjunger så fint att jag vill gråta! Hon låter ALDRIG som att hon rappar ;) Inte ens till "Bobban"!
Och till sist;
- Min vän i USA som lyckats så BRA med sitt tolkföretag och som till och med får tolka Barack Obama och Jon Bon Jovi! Soon I´ll be there working 4 u :)
Dagens tacksamhetstanke:
TACK för att mitt liv blev så här bra!
Bröllopsfeber!
Jag förbereder inför bröllopsfesten.
Festprogram. Inte så enkelt som man kan tro. Speciellt inte när vi bestämt oss för att skriva något om varje gäst så att alla kan läsa om varandra. Så där sitter jag och maken i soffan och spånar. Inte bara typ: "Johans syster som gillar djur." Eller: "Kickis kompis och resesällskap." Nä, nä! Här ska det vara underfundigt och roligt och special. Kul, javisst. Men helvete så drygt att knåpa ihop. Sen blir vi oense och försöker bräcka varandra i rolighet/fyndighet.
Hur ska programmen se ut?! Hur ska jag förklara för min far hur han går tillväga för att maila över bilder jag behöver, utan att skrika fula saker till honom? För det vore hemskt, hemskt omoget och hänsynslöst.
Sen undrar jag också vad som ska stå i programmen. Johan totalvägrar gemene mans bröllopsprogram. Inga vanliga allsånger här inte och absolut inga vett och etikettgrejer. Då har jag en mycket enkel fråga: VAD FAN SKA DET STÅ DÅ?!
Jag bokade tid hos frissan idag. Vi ska ses en vecka innan festen för att bestämma ungefärligen hur håret ska se ut. Då har jag (förhoppningsvis) klänningen redo och hon bad mej även ta med "saker" att ha i håret. Jag tänker genast blommor och pärlor. Tills jag inser att jag absolut inte vill ha det!
Joråsåatte... Förberedelserna går enligt planerna.
Men jag är glad för att min man kommer hem nykter från jobbet! (eller vad säger du C?!)
Nu har jag inte tid med det här längre! Jag lääääär (läses på dalmål) hitta på roliga saker om våra gäster.
Dagens tacksamhetstanke:
TACK för min underbara svärmor som fixar dukningen. Och TACK för min bästa mamma och ljuvligaste moster som "kirrar" (åhhhh, vilket töntigt uttryck! Sorry Sara :) maten.
Magsjuka i huset.
Spyende barn - så här gör du.
En sådan bok skulle komma väl tillhands nu. Jag vet att det borde sitta i mina gener som mor - kunskapen att ta väl hand om ett magsjukt barn - men jag måste ha fått fel uppsättning av modersgenerna. Jag står där helt handfallen och undrar hur den optimala hålla-i-ett-spyende-barn positionen ser ut. För jag vet verkligen inte det. Hur jag än gör så håller jag honom om magen eller viker ihop honom så att magen kläms och det känns sannerligen inte optimalt! Stackars liten. Usch, jag känner mej som en usel mamma.
Så nu går jag här på jobbet och tror att jag mår illa och måste spy samt känner kräklukt vart jag än vänder mej. Min make gör samma sak där hemma och ligger förmodligen (läs: förhoppningsvis) på alla fyra och skurar toa, hall samt sovrum. (HE BETTER!!!)
Vi som var bjudna till grannarna på vin och tacos ikväll. Jag känner mej varmt välkommen in i klubben för småbarnsföräldrar som ständigt måste ställa in sina planer p g a av sjukt barn. Det är nästan inte värt det. Att vara mamma alltså. Hihi... det var förstås ett STORT skämt! Det är värt alla inställda planer i världen för att få vara mamma till min kille ;)
Min första arbetsvecka är över. Och för att sum up; den har varit till belåtenhet. Kuuuul att träffa alla kollegor igen och lyyyyyx att få äta lunch utan kladd och mat på hela golvet. Jag ser fram emot fortsättningen :)
Helgen kommer att gå i torka-spyornas tecken. Kanske hinner jag med ett glas rött däremellan. För det var verkligen planen. En arbetsvecka till ända och fredag i soffan med vin och mysmat. Jag vill verkligen inte överge den ide´n.
Så nu packar jag ihop för dagen och inhandlar blåbärssoppa på vägen hem. Sen låter jag maken ta en långpromenad med hunden medans jag tar över skurandet.
Hoppas att ni alla får en skön helg med friska magar som behåller allt innehåll. That´s what I intend to have :)
Dagens tacksamhetstanke:
TACK för att jag är frisk!!!
Jaha, ja...
Inskolning på dagis är en mamma-lyx! Man åker dit med sitt barn, får en kopp te och ska helst inte följa med och leka med barnet. Ljuvligt, om ni frågar mej! Andra ska roa min son medans jag i lugn och ro sitter ner och dricker mitt te. För att inte tala om när man ska lämna dagiset i några timmar. Jag tänker lååångpromenad, ett lugnt café med go-fika och en tidning att läsa. Jösses, som jag ångrar att jag inte tog båda inskolningsveckorna!
Jag drar mej för att åka till Tyskland och inhandla alkohol. Det var meningen att jag och Johan skulle sticka på lördag, köra i ett dygn och komma hem med fullastad bil. Men icket. Johan har ryggskott och kan omöjligt sitta i en bil i ett dygn. Så tänkte jag och brorsan dra nästa helg, men då finns varken barn- eller hundvakt. Så då återstår bara en helg och det är den innan bröllopsfesten. Då är det ju en massa annat som ska fixas. Suck... Kan ingen trolla fram lite sprit?! Eller mycket, kanske.
Annars i livet då... Tja. Dammråttor i hörnen. Smulor på bordet. Handlingslista som fylls på för varje dag som går. Tvätt i hela grovköket. Handfat och toa som behöver skrubbas. Sängkläder som behöver bytas. Blommor som behöver vattnas. Och här sitter jag och bloggar. Dessutom med alkoholinköp on my mind. Borde kanske göra annat...
Men det gör jag inte. Nä! För jag vill verkligen inte.
Har iaf klippt klorna på hunden!
Ni vill jag krypa ner under täcket och mysa (läs: HA SEX!!!). Men först måste frukostmackan till jobbet bredas :) Jag börjar med tuppen imorrn och det känns som mitt i natten. Kan bara konstatera att vardagen really har börjat...
Dagens tacksamhetstanke:
TACK för att Lillemans inskolning går toppen!
Inget viktigt
Jag älskar Björn Gustafsson! Jag VET att jag inte är ensam om det och jag vet många som stör sej på att alla älskar honom. Men lik förbannat gör jag det! Han är så rolig att minsta lilla depp-feeling inte har en chans att överleva i sinnet. Hans kroppsspråk är så dumt kul att han inte ens behöver öppna munnen. I löööööv när han spelar ovetandes! Så nu vet jag hur jag ska dämpa min söndagsångest framöver! You-tube klipp med Björne.
Sen vill jag också meddela att min son klarat sin första inskolningsdag med glans :) Skönt för en moders hjärta. Han är så fin min lille kille :)
Vill också beklaga mej över min mycket, mycket veka bantningskaraktär. Jag är en sån usel gå-ner-i-viktare att jag borde väga dubbelt mot vad jag i dagens läge gör. Har under två månaders tid bestämt mej för att rasa några kilon inför stundande bröllopsfest men varje kväll ser jag mej själv förlora mot glass, fikabröd eller skräpmat. Idag måndag, var min deadline. Det är det inte längre för den linjen är lika död som mitt glasspaket efter kvällens förlust...
Att göra:
- GÅ NER I VIKT FÖR I HELVETE!
- Göra sovrummet mysigt.
- Framkalla canvasbilder.
- Handla sprit. (inför bröllopet!!! inte för enskilt bruk!)
- Klippa mej.
- Alltid lämna in tidsrapportering i tid!
Tack och godnatt!
Rolig debatt
Kort summering av mitt inlägg på mama:
"Jag vill få mitt barn tryggt i sitt eget rum i sin egen säng. Självklart finns jag i närheten och överger honom inte om han är rädd eller orolig. Det är viktigt för mej att få tid till mej själv och till mitt samliv med min make. Så därför känns det självklart att min son inte ska sova mellan oss hela nätterna varje natt. Han sover hos oss på morgonen och för mej räcker det. Sensmoralen: Lyckliga föräldrar, lyckliga barn. Typ..."
Kommentaren jag fick:
"Det är uppenbart att du låtit dina barn skrika för att få älska med din kille. Hur kan du rättfärdiga något sådant???"
Jag blir så fnissig :) För jag ser framför mej:
Scen: Vårt sovrum
Tid: 23.00
Jag - " Åhhhhhh, åhhhhhh! Mera! Mera!"
Från rummet bredvid - " Buääääääääää, buääääääää!"
Jag - " Äh, för fan! Skit i honom! Han får skrika sej utmattad. Då blir han trygg!"
Från rummet bredvid - " Buäääh, buähhhh...snyft....snyyyyft...."
Jag - "Nä, men för fan kör på! Jag måste ha sex. Skit i ungen! Det är viktigt att vi har ett fungerande samliv. Åhhhhhh..."
Alltså. Först och främst. Hur ofta orkar man pippa klockan 23.00? Och för det andra. Utesluter det enda det andra?! Jag blir skrattig men mest konfunderad... Hur fick signaturen Anna (inte min Bon Jovi-Anna såklart!) den uppfattningen av mitt inlägg. Hur drog hon slutsatsen? Bara för att mitt samliv är viktigt så låter jag mitt barn skrika. Que?!
Varför blir så många upprörda över att man inte vill ha sitt barn snurrandes i sin säng nätterna i ända? Är man en dålig förälder för det? Och varför måste man överdriva?
Jag ser verkligen fram emot ytterligare kommentarer på mama debatt då jag har replikerat signatur Anna.
Dagens tacksamhetstanke:
TACK för att jag känner mej som en bra mamma!
Then it begins...
Nu känns dagarna bara fyllda av matlagning, promenader, av -och påklädning samt sovtider (för Lennon! Inte mamman tyvärr...) Aningen enahanda vill jag meddela.
Men nu kör allt igång.
Jag ska börja jobba igen. På riktigt. Har visserligen frilansat en del men nu blir det liksom allvar. Jag har tider att passa varje dag. Varje dag! Kan ni fatta?! Jag ska inte bara få upp mej själv ur sängen utan även en morgontrött ettåring. Undrar om äktenskapet håller året ut ;)
Igår var vi på föräldramöte på Lillemans dagis. Jag tror att maken skämdes över mina frågor. Särskilt när en pedagog (ha! jag använder INTE ordet Fröken för den som hade velat rätta mej!) sa att det kanske kändes jobbigt att ställa frågor i en så stor grupp och att vi kanske skulle mingla runt så var och en kunde ställa de frågor de önskade utan att andra hörde. Då hade jag räckt upp handen och frågat typ 10 ggr redan.
Det ska iallafall bli kul för oss! För mej att börja jobba och för Lennon att gå på dagis!
Detta är saker jag funderar på:
- Hur kommer inskolningen att gå?
- Kommer vardagen att flyta lätt för oss?
- Kommer maken hinna träna så ofta han vill?
- Kommer Geisha gilla nya läget?
- Hur kan vi smärtfritt ha sex när den ena lider av ryggskott?
- Kommer jag att hitta "min" klänning inför bröllopsfesten?
- Varför har jag fortfarande inte klippt håret?
Och;
- Vilken är den satans låten, Anna?! (har dock inte gett upp än!)
God fortsättning till er!
Dagens tacksamhetstanke:
TACK Maria och Annica för tandtrådsrådet!!! Munnen känns inte äcklig längre :)
Musik till bröllopsfesten.
Hon som ska sjunga är min fina vän. Hon sjunger lika fin(t) som hon är. Jag är grön av avund! Vill också beröra med min röst. Men allt jag kan är att (åtminstone i de flesta fall) hålla ton. Och med ton menar jag melodi. Alltså inga stämmor här inte. Men hon kan sjunga stämmor och melodier och jag är så glad att hon ska göra det på vår bröllopsfest.
Först valde jag en låt. Som jag velat ha på mitt bröllop sedan tonåren. Men efter att jag bestämt mej för den har det inte känts bra i magen. Nä, inte rätt alls! Så har jag funderat och funderat. Tonerna i mitt huvud har jag försökt att ignorera. Jag kan bara inte välja den låten! Det går inte!
Andra låten är makens val. Jag frågade, varför just den? Han svarade att han spelat den ofta under alla resor han gjort med sin gura i bagaget. Det kändes så rätt när han sa det. Och jag gillar låten, trots att den är av och med Bob Dylan.
Min låt. Den är verkligen MIN. Har älskat den så länge och aldrig tröttnat på att lyssna på den. Så även om det känns löjligt att var 32 år och vilja lyssna till den på bröllopsfesten så...väljer jag den ändå! Så det så! Ha!
Så nu har vi valt. Och hoppas att vännen känner att de är okej att sjunga ;) Hon som sjunger så fint!!!
Nytt år och trött.
Herrans, vad trött jag är! Lillisen håller oss vakna nattetid. Överdrift! Jag menar, Lillisen har hållt oss vakna ett par timmar i två nätter nu. Men det räcker för att jag ska go nuts! När klockan är en sisådär ett, halv två mitt i natta, då vill jag sova! Jag vill verkligen det! Jag vill INTE ligga och sjunga "Tralle Traktorsson, Tralle Traktorsson. Schjoo faderittan Tralle...." Und so weiter. Jag vill heller inte leka kasta-nappen-så-långt-åt-helvete-det-går leken. Känner inte så värst mycket för att klappa ungen i rumpan tills armen värker heller. Nej! Nej! Nej! Jag vill sooooooova!
Redan igår var jag trött. Lite irriterad också kanske. Mest för att jag skjutit upp efterättslagandet till sista minuten. På den tiden när jag var pigg, bestämde jag mej för att jag på nyår minsann skulle fixa till en New York Blueberry Cheese-jävla cake. Hade sett Leila Lindholm slänga ihop den på teve. När jag sedan blev trött undrade jag hur jag överhuvudtaget kunnat consider att göra en sådan high profile dessert. Kanske hade det varit idé att slänga ihop ngt man gjort många ggr och därmed vara säker på att bjuda på en god efterätt. Men icke, jag icke. Jag slår på stort och tar risker. När jag stod där med kesellan och philadelphian i högsta hugg var det inte så kul att inse att ägget för längesedan borde varit knäckt och vispat. Alltså jag blir så satans förbannad när det ALLTID blir så under mina baksituationer. Jag blir också förbannad på Leila som står där i teve-rutan och ler medans hon enkelt vispar ihop en god vad-det-nu-är-hon-bakar. Åååååååj! Jag vill också vara så där snygg och exotisk i köket! Och jag vill också ha fina skålar med rätt uppmätt mängd av vad det nu kan vara.
Men nyårsaftonen blev heeeelmysig. Trötthet och felvispning till trots.
Caken blev god. Jag var fult sminkad. Sällskapet var mycket trevligt. Min hund skötte sej. Min man likaså. Men min unge tyckte att det var en bra idé att vara vaken mellan klockan 02.00-04.00.
Nya året började så där...
Dagens tacksamhetstanke:
TACK för fina vänner och god mat på nyårsafton!
