Frun berättar

Ibland skriver jag inlägg på mama debatt. Bara för att jag gillar att diskutera och argumentera för min sak. I ett av mina tidigare inlägg skrev jag om 5-minutersmetoden. Nu har jag fått en riktigt rolig kommentar på mama debatt-sidan angående mitt inlagg.

Kort summering av mitt inlägg på mama:

"Jag vill få mitt barn tryggt i sitt eget rum i sin egen säng. Självklart finns jag i närheten och överger honom inte om han är rädd eller orolig. Det är viktigt för mej att få tid till mej själv och till mitt samliv med min make. Så därför känns det självklart att min son inte ska sova mellan oss hela nätterna varje natt. Han sover hos oss på morgonen och för mej räcker det. Sensmoralen: Lyckliga föräldrar, lyckliga barn. Typ..."

Kommentaren jag fick:

"Det är uppenbart att du låtit dina barn skrika för att få älska med din kille. Hur kan du rättfärdiga något sådant???"

Jag blir så fnissig :) För jag ser framför mej:

Scen: Vårt sovrum

Tid: 23.00

Jag - " Åhhhhhh, åhhhhhh! Mera! Mera!"

Från rummet bredvid - " Buääääääääää, buääääääää!"

Jag - " Äh, för fan! Skit i honom! Han får skrika sej utmattad. Då blir han trygg!"

Från rummet bredvid - " Buäääh, buähhhh...snyft....snyyyyft...."

Jag -  "Nä, men för fan kör på! Jag måste ha sex. Skit i ungen! Det är viktigt att vi har ett fungerande samliv. Åhhhhhh..."

Alltså. Först och främst. Hur ofta orkar man pippa klockan 23.00? Och för det andra. Utesluter det enda det andra?! Jag blir skrattig men mest konfunderad... Hur fick signaturen Anna (inte min Bon Jovi-Anna såklart!) den uppfattningen av mitt inlägg. Hur drog hon slutsatsen? Bara för att mitt samliv är viktigt så låter jag mitt barn skrika. Que?!

Varför blir så många upprörda över att man inte vill ha sitt barn snurrandes i sin säng nätterna i ända? Är man en dålig förälder för det? Och varför måste man överdriva?

Jag ser verkligen fram emot ytterligare kommentarer på mama debatt då jag har replikerat signatur Anna.

Dagens tacksamhetstanke:

TACK för att jag känner mej som en bra mamma!