Down men på väg upp!
Jag tittade på dokumentären "En skräddarsydd lillsyster" igår kväll. Fick ont i magen och hade svårt att hålla undan tårarna. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det skulle kännas att förlora sitt barn. Dessutom på det grymmaste sättet. Att sakta men säkert se sitt barn förtvina och slutligen dö. Vidrigt. Hemskt. Och så fruktansvärt att jag måste sluta tänka på det för att inte bli galen!
Mina tankar har stannat hos familjen sedan igår. Känslan i kroppen sitter kvar trots att jag försöker skaka av mej den. I morse när jag lämnade Lilleman på dagis var det förmodligen jag som triggade igång hans tårar. Så lämnade jag honom gråtande och förstärkte därmed min egen otäcka känsla.
Fick också ett jobbigt samtal från en nära vän igår. Hon mår inte bra. Mina tankar går till DEJ!
Så fortsätter jag den onda spiralen. Försöker tänka som det står i boken jag läst flera gånger om.
WHAT HAPPY PEOPLE KNOW.
Så heter boken som jag återigen måste leta fram och läsa. För jag VILL veta vad de lyckliga vet! Jag tror mej veta det ibland men jag kan inte riktigt veta om jag vet. Vet ni vad jag menar :)
Att förändra tanken förändrar känslan. Ganska självklart men ändå så svårt.
Mitt barn gråter när jag lämnar på dagis.
blir...
Jag HAR ett barn!
Jag är så oändligt trött.
blir...
Jag lever!
Jag känner mej ledsen, stressad och förvirrad.
blir...
Jag känner!
Enkelt!
Men nu måste jag kissa.
Hotad sjukling!
Sjukdom verkar vara mitt naturliga tillstånd nu för tiden. Jag blir inte ens "åh, nejig" av feber eller halsont längre. Istället känner jag "jaha, ja" typ. Med på handlingslistan varje vecka står alvedon och nässpray. Det sistnämnda har visserligen alltid stått med eftersom jag sedan länge är en addict.
Min son har förvandlats till ett sådant där barn som jag inte kunde titta på innan min tid som mamma. Ni vet, med nummer 11 under näsan all the time. Maken är alltid halvsjuk med halvont i halsen och vi har slutat fråga varandra hur vi känner oss. Svaret blir ändå; "sjuk" eller "bättre har jag ju mått" eller "som vanligt".
Men! Livet stannar inte upp för det.
Nej, minsann! Här händer det saker! Idag när jag promenerade med min och grannens hund blev 90-årige bonden längre ner på gatan senil och hotade om polisanmälan, för mina okopplade hundar. Han hytte med näven sådär som gubbarna gjorde när jag som liten pallade äpplen. Sedan stod han där med sin käpp och förtalte lagen om kopplade hundar.
- Två steg! Två steg ifrån ER ska NI ha ER hund! Och vad heter NI? Så jag vet vem jag ska anmäla!!!"
Alltså, jag orkar bara inte! Jag gör inte det! Jag kan inte stå där och ta honom på allvar. Hade han varit icke senil hade jag gärna lyssnat och replikerat men jag kan inte svara emot en gammal man. Jag är medveten om att jag låter respektlös. Men faktum är att jag tillhör de unga som anser att den äldre generationen har massor att lära oss. Men när en människa står där och gormar med näven i skyn så bara orkar jag inte!
- Det finns små kaninungar i skogen!
Still...jag orkar inte! Mina hundar gick på vägen. Bredvid mej. Två steg! Två steg ifrån mej! Precis som i lagen. Det gör alltid mina hundar när jag är i närheten av hus eller människor. Fast jag finner ingen anledning att svara honom.
Så nu väntar jag på att anmälan dimper ner i min postlåda.
Temperamentsfull småbarnsmamma versus senil man med käpp.
Fortsättning följer antagligen.
Nu väntar tvätt, städning samt garderobutrensning. Har lyckats skjuta upp dessa obehagliga sysselsättningar en hel förmiddag. Men jag inser att som barnledig (sonen är hos mina föräldrar) har jag ingen rätt att skylla på tidsbrist så nu sätter jag fart! Kanske fikar jag först... Eller så plöjer jag några Vänner-avsnitt...
Vi får se!
Jag är kär ;)
But first thing first.
Jag är mest kär i min man. Alltid och varje dag, älskar jag honom till döds. Sexigare existerar inte!
Bara för att klargöra liksom.
Men...
Hon är så cool, häftig, skön och sexig att jag smäller av! Kan lyssna till henne i timmar.
Caroline Af Ugglas.
Så läcker. Så härligt modig och annorlunda. Hon är någon jag alltid velat vara. Genuin, galen, speciell, intressant, duktig och smart. Allt hon gör, står hon för. Utan att blinka. Utan att bry sej om folk som stör sej.
Om jag var ett uns av henne vore jag stolt! Om jag vågade en procent av det hon gör, skulle jag känna mej starkare än något annat!
Förr störde hon mej. Jag upplevde att det hon gjorde var endast för att synas. Att hon spelade någon hon inte var. Tyckte att hon kändes gräll, överpretentiös och jobbig.
Nu är hon min förebild. En klok kvinna jag är hopplöst förälskad i. På mitt eget lilla vis ;)
Och när jag använder orden kär och förälskad så är det förmodligen inte vad gemene man anser att orden innefattar. Jag är ofta kär och förälskad.
Men det finns bara en jag älskar...
...och han bär mitt namn runt sitt finger och låter aldrig mej rensa duschavloppet!
Älskar dej, J! För allt DU är och för att du vet vem JAG är!
To do or not to do...
Min att-göra lista är lång.
Min har-gjort lista är kort.
Jag fattar inte varför!? Istället för att fatta är jag sjuk. Hela helgen med magsjuka. Not so fun anymore! Jag håller modet uppe med att jag gick ner 1,5 kilo.
Jag är ingen rolig Fru för tillfället. Lite sur sådär. Tråkig liksom. Egentligen för ingenting.
Har ont i nacken. Tror att det är för att jag går omkring och är sur.
Men jag skrattar ändå. Oftast åt Lilleman som säger så roliga/gulliga/konstiga saker. Gud, jag vill äta upp honom!!! Så satans söt att jag dör av stolthet :)
Hunden är konstig. Lat så in i vassen! Andra hundar älskar långpromenader. Min hund lufsar tio meter bakom mej och undrar vad fan promenader är bra för. Såvida dom inte sker vid vattnet. Då kan hon till och med halvspringa.
Jag har nog mens eller ägglossning eller nåt. För jag vill alltid fika. Det har jag velat i två år nu. Känner att jag inte längre kan skylla på amning (eftersom den avslutades years ago) men ovanstående orsaker lär ju vara aktuella lång tid framöver. Perfekt! Kan säkert skylla extrakilon på dessa också! Skönt för mej!
Två bilar. Med AC som inte fungerar. En ska in på service. Den andra på rostborttagning. Billigt och bra...
Nu kan jag iallafall stryka ATT KLAGA på min att-göra lista!
