Down men på väg upp!

Jag tittade på dokumentären "En skräddarsydd lillsyster" igår kväll. Fick ont i magen och hade svårt att hålla undan tårarna. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur det skulle kännas att förlora sitt barn. Dessutom på det grymmaste sättet. Att sakta men säkert se sitt barn förtvina och slutligen dö. Vidrigt. Hemskt. Och så fruktansvärt att jag måste sluta tänka på det för att inte bli galen!

Mina tankar har stannat hos familjen sedan igår. Känslan i kroppen sitter kvar trots att jag försöker skaka av mej den. I morse när jag lämnade Lilleman på dagis var det förmodligen jag som triggade igång hans tårar. Så lämnade jag honom gråtande och förstärkte därmed min egen otäcka känsla.

Fick också ett jobbigt samtal från en nära vän igår. Hon mår inte bra. Mina tankar går till DEJ!
 
Så fortsätter jag den onda spiralen. Försöker tänka som det står i boken jag läst flera gånger om.

WHAT HAPPY PEOPLE KNOW.

Så heter boken som jag återigen måste leta fram och läsa. För jag VILL veta vad de lyckliga vet! Jag tror mej veta det ibland men jag kan inte riktigt veta om jag vet. Vet ni vad jag menar :)

Att förändra tanken förändrar känslan. Ganska självklart men ändå så svårt.

Mitt barn gråter när jag lämnar på dagis.

blir...

Jag HAR ett barn!

Jag är så oändligt trött.

blir...

Jag lever!

Jag känner mej ledsen, stressad och förvirrad.

blir...

Jag känner!

Enkelt!

Men nu måste jag kissa.


Kommentarer
Postat av: Annica

Och du har en toalett....

2009-05-28 @ 17:04:08
Postat av: Annica

Och du har en toalett....

2009-05-28 @ 17:07:58
Postat av: Malin

Vet du vad, jag tror jag har din bok. Lämnar den i sommar när vi kommer å besöker er. Du är bra, du är bäst. Ibland är det bara så att man går och dras med ledsenhetskänslan ett tag och den färgar sig på mycket. Men så går den över!! Den går över. Gott att du finns för din vän. PUSS

2009-05-28 @ 19:09:16
Postat av: pia

Har oxå funderat mkt på den familjen, helt otrolig historia...

SKa ta och läsa den boken oxå...

Var rädd om dig fina fina kix! puss

2009-05-28 @ 19:38:36
Postat av: Ulli

Tack :-)

Vet att vi började prata om programmet men kom in på mitt tjat om Grey´s. Jag har inte sett det men läst mkt om familjen i tidningar. Det är verkligen fruktansvärt!!!!

Hoppas ni får en härlig helg!!!



Stor kram

2009-05-29 @ 22:41:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0