Frun berättar

Veckan som gått. Tänker vara uppriktig.

Jag inledde den som jag avslutade förra veckan. Med ledsamhet. Att vara gift. Att ha två barn. Hus. Hund. Ett liv. Är inte alltid en dans på rosor. För vissa, kanske (läs: mammorna i Mama). Dock inte för mej.

Slutet av veckan så, fick mej på bättre tankar. Blev plötsligt glad och lättsam igen.

En fin, fin vän kom på besök. Någon jag alltid längtar efter. Någon jag alltid önskar bodde ett stenkast away.

Malin.



Som är den finaste vän någon kan ha. Som lyssnar och förstår. Som ger de bästa råden. Som har den härligaste runda magen ever!!!

Hon kom till mej. Och med henne, Markus. Som vek servetterna till coola båtar och var så glad att jag blev smittad ändå in på själen.



De tu förgyllda våra vardagar (Annica och Henrik oxå, en kväll!).



De gjorde definitivt Lennons dagar till något särskilt.



Ungarna blev lika förälskade i dem som jag är <3



En av kvällarna tittade jag ut från köket och blev alldeles varm om hjärtat. Någon viker servetter. Någon leker och skrattar med mina ungar. Någon grillar. Och en hund stör. Det mesta bleknar i jämförelse.



En av kvällarna fick jag ha min vän för mej själv. Och vad är annars brukligt än prat, mat och pedikyr?!?



Sen åkte de. Och jag var fortfarande glad.

Tills de satans-jävla-helvetes-skitmaskrosorna förstörde allt. Alltså jag hatar dem!!! Hatar dem så mycket att jag inte klarar av att dra upp dem själv, eftersom jag då eldar upp mej ännu mer över hur mycket jag hatar dem. Så maken fick döda äcklena medan jag fortsatte att vara arg. För maskrosor, maskrosor är så fula att jag vill grina fult!!!!



And I think that´s all I have to say about that.

Nu har vi semester. Hela familjen. Och det är jag så glad över. I två veckor. Sedan ska jag bli lite trumpen igen. För då åker maken bort. I TRE (satans) veckor! Lajbans, för mej. Det blir alltså jag, ungarna, hunden och maskrosorna. Kul. Verkligen. Jag är glad. Jag är fan gladast av alla!

Glory days!