Frun berättar

Lennon: "Varför blir man förkyld?"

Jag: "För att man får baciller på sej. Det är därför man måste tvätta händerna noga."

Sen tänker jag. Han har redan bacillskräck (överförd från mej!). Är det då vettigt att säga som ovan?

Gud, vad ofta jag känner så. Vad det än gäller när det kommer till barnuppfostran känner jag nästan alltid att jag inte borde ha gjort/sagt på ett visst sätt. Typ:

Lennon: "Jag vill IIIIIINTEEEEEE äta mat! Nu går jag ifrån bordet!"

Jag: "Du behöver inte äta. Men du måste sitta kvar tills vi andra ätit färdigt."

Lennon: "Neeeeeej!!!"

Jag: "Nähä, men då blir det inget lördagsgodis heller!"

Alla dessa hot! Jag blir galen på mej själv. Jag måste väl för fan ha lite mer fantasi än så. Kanske borde jag läsa några poäng i pedagogik på universitetet. Men det är väl för böfvelen inte meningen att man ska vara utbildad pedagog för att fixa mammarollen. Eller?! 

Ibland känns det som om jag har målat med tusch (stavning?). Ni vet! När man i småskolan (fy, vad gammal jag är som använder det ordet!) fick i uppgift av fröken att rita en teckning. "Börja med blyerts." Uppmanade hon alltid. Men jag drog minsann på med tusch. Och 9 ggr av 10 gick det åt helvete. Teckningen blev asaful och jag kunde inte sudda. SÅ känner jag i mammarollen. Jag pippade lite utan att använda skydd (blyerts) and here I am. Ba, men vad hände??? Två barn! Hur gör man?!

Försök att avleda, brukar jag få till råd. Visst, visst. Jag avleder. Men till slut in absurdum.

Lennon: "Neeeeeeeeeeej!!! Jag vill inte borsta tänderna!"

Jag: "Vet du?! En gång när jag var liten... DÅ!!!"

Lennon: "Vad?! Kan du berätta?!"

Konflikt undviken, ja! Men ändå. Ska jag hålla på så resten av mammalivet?

Lennon 16 år: "Jag tänker ändå vara ute längre än till midnatt!"

Jag: "Vet du?! En gång när jag var tonåring... DÅ!"

Sen undrar jag hur den meningen avslutas. Alternativ:

1. "Då var mina vänner tvungna att ringa ambulans för att jag hade druckit sprit trots att jag åt medicin!"

2. "Då gick jag på fest i likadana stövlar som Julia Roberts har i Pretty woman. Jag drack också alldeles för mycket och hånglade med en mycket olämplig kille."

Nä, jag får helt enkelt övergå till mutor.

Under småbarnsåren - godis.
I tonåren - sprit.

Ja, jag skämtar förstås! But I am lite desperat. Jag tycker att det är apsvårt att vara mamma!

Tänk om jag i tonåren hade vetat hur enkelt mitt liv egentligen var. Mitt enda bekymmer var om jag skulle gråta över olämpliga killar lyssnandes på Europe eller Bon Jovi.