Frun berättar

Ja, nu har har vi köpt bil. En Peugot 407...ehh...nånting. Färg: "Som ett löv när det håller på att gulna fast ändå inte." Enligt min pappa som provkört den. Dragkrok: Ja. Diesel som drivmedel: Ja. AC: Ja!!!!! Dessutom en fungerande sådan. Ratt: Ja. Säten: Ja.
Mer än så vet jag inte. Men den är inte gammal, skruttig och trasig som vår Ford. Den funkar! (For now, åtminstone!) Så vi är glada! Över att betala ytterligare ett lån, tydligen. Fast helst skulle jag önska att två bilar inte behövdes. Men bor man på vischan så gör man.

Snart är vi rika dock så då spelar det ingen roll!!!

Annars är det gnälliga tider. Vince börjar få tänder och det är verkligen en rolig tid. När han är vaken har han ont och när han sover vaknar han av att ha ont. Åtminstone är det vad jag TROR. Jag VET ju faktiskt inte. Stackars liten. Han kanske ligger där i vagnen och skriker av värmeslag. Så tror jag att han har ont och trycker i honom Ipren istället för att plocka av honom en filt.

Sötsnuten har iallafall upptäckt sej själv,



och fattat hur söt han verkligen är. Så nu han kryper till spegeln hela tiden för att pussas med sej själv.



Imorrn är det min sista dag ensam hemma med barnen. Jag vet verkligen inte om jag ska skratta eller gråta. Jag tror inte att jag fattat det än. Att jag inte ska träffa mina ungar hela dagarna utan istället arbeta i mitt anletes svett. Hur ska de klara sej utan sin mamma?! DET förstår jag verkligen inte! För mej kommer det gå kanoners! Jag kommer att klara mej utmärkt utan dem under dagarna. För mej blir det toppen! Jorå, asabra kommer det att gå för mej. Men det blir synd om barnen utan sin mamma. Jättejättejättesynd om barnen, blir det! För det vet väl alla - att mammor är bättre än pappor!

Right?!

Nähä... Nä, men försöka måste jag iallfall. Mitt sista strå att gripa efter, liksom.

Men ha så jävla kul då, Johan. Med våra barn. Tänk inte på mej!