Frun berättar

Min pappa hämtade Lennon idag. Således har vi bara en bebis och en hund här hemma. I morgon har vi dessutom barnvakt till dessa två vilket betyder tid över för annat än barn. Ahhh... Äntligen Kicki och Johan-tid! Underbart och härligt! Som jag längtat efter att bara få vara vi två. Åh, vi ska...

...och det är här jag med förskräckelse upptäcker what we´ve become! För detta är vad jag tänker att vi ÄNTLIGEN ska få göra (på sanning, alltså!);

- Sätta upp markiser.
- Torka kylskåpet.
- Dammtorka.
- Skura badrum samt tvättstuga.

Etcetcetcetetcetcetcetc...til the end of the day!

Det är alltså ett faktum nu då?! Att vi endast är mamma och pappa. Att när vi för en gångs skull har barnvakt så tycker jag att det ska bli underbart att få städa. STÄDA! Det är ju orimligt!

Jag blev så upprörd över denna upptäckt att jag rafsade fram några foton från tiden innan förfallet. Då när det enda vi gjorde var att dricka white russian och pippa. När inga tuttar var mjölkstinna och ingen mage för slapp. När jag blev irriterad på att INTE bli störd mitt i natten av någon som ville mej något ;)

Där satt jag och tittade på fotona när jag plötsligt hörde knackningar i husväggen. Tittade ut genom vardagsrumsfönstret och möttes av denna syn:



Oh, the rush! I hela kroppen kände jag exakt som jag gjorde för fem år sedan. När jag satt i en etta utanför stan och inte hade ögon för annat än just denna man. Så minns jag att det är precis så som ovan älskar jag honom som mest!

Eller så här;

 

Eller egentligen på alla sätt! Det är bara det att jag glömmer ibland. Glömmer att han är/gör/kan annat än att bara uppfostra en trotsig snart treåring eller byta bebisblöja. Att han fortfarande gör mej knäsvag och pirrig i magen.

Det är väl själva fan att det ska vara så enkelt att GLÖMMA oss när det viktigaste är att MINNAS oss! För utan OSS, finns inget av det vi byggt upp kvar. Då står vi där ensamma. Var och en på sitt håll. 

Jag vill inte leva utan Johan. Jag vet det. Så jag bara måste minnas. Varje dag.

Och nu har jag ju hittat lösningen! Johan får helt enkelt spela gura i arbetskläder!

Frågan är bara vad som krävs av mej för att Johan ska minnas. Klä dej i jeans och linne, säger han. Det är sexigt. Fast jag vet inte... För när man i sin iver över att pleasa (Pia och Rosie, this is for u!!!) sina vänner på shoppingrunda och köper way to tajta jeans, så kanske man bara dödar stämningen...?

Så jag hoppas på att han inte är lika mycket high maintenance som jag själv!

För vi måste MINNAS!!!