Frun berättar

Jag tror att jag hade jeans och jeansjacka. Way too blond hair, svart nagellack och en aning för mycket smink. Vi satt i baren på Hard Rock Café i Washington DC och i handen hade jag en iskall Budweiser. På storbildsteven spelades Free falling med Tom Petty. Jag var så satans lycklig! 

Vissa ögonblick i livet minns jag som om de inträffade igår. Som exempelvis ögonblicket ovan.

Så läser jag föräldrartidningen, där mammor in i minsta detalj kan återberätta dagen de födde sina barn. De minns exakt känslan när deras nya bebis lades på deras bröst. Och här sitter jag och minns stunden då bartendern satte en iskall Budweiser i min hand. Skrämmande!

Jamen, visst minns jag mina förlossningar! Men inte lika tydligt som andra stunder i mitt liv - typ ölen på Hard Rock. 

Hur funkar jag?! 

För jösses, vad coolt det är att föda barn (I know, Johan! Att jag möjligtvis inte var så cool at the moment men det gjorde ju ont ju!)! Hur kan jag då inte minnas varje liten sekund av det?! Varför minns jag bara oviktiga händelser?!

Exempelvis:

- När jag är typ fyra, fem år gammal och letar efter min pappa bland hundra män i likadana rockar. Tar någons hand och upptäcker med fasa att det inte är min pappa jag håller i handen.

Eller:

- När jag och min bror, Jonas sitter i köket för typ 25 år sedan. Min mamma pratar i telefonen och håller vår minsta bror Erik i famnen. Hon säger: "Jag har ett spädbarn som..." Minns inte fortsättningen. Bara att jag tyckte spädbarn lät som ett fult ord och sedan spydde Jonas korv och makaroner över hela köksbordet. Mamma lade på telefonen.

Eller det här:

- På tolkutbildningen. Hela klassen ligger på scenen i skolans aula. Vi har drama. Jag minns inte meningen med övningen. Bara att jag var så oändligt lycklig och tacksam för människorna runt omkring mej.

Eller följande:

- Jag är tonåring och går på hundkurs med mina föräldrars jämthund, Astrid. Under platsliggningen lufsar hon iväg till gruppen bredvid för att hälsa på alla. Glad as ever! Instruktören tar henne in nackskinnet och frågar: "Vems hund är detta?!" Jag svarar: "Min." Instruktören överlämnar Astrid och säger. "Ja, det är svårt att lära gamla hundar sitta."

Sen detta (!!!):

- Kanske var jag tio år gammal. Simtävling någonstans i Sverige. 25 meter fjärilsim. I högtalaren säger en mansröst: "Bana 3, Christin Liss-Daniels. Lissssss-Daaaaniels. Lisssss-Daniels. Vilket underbart, vackert efternamn! Lissss-Daaaaniels!" Jag blev så generad att jag vann.

Hur innehållslöst har mitt liv varit liksom?! Vad hände med första ligget?! Första fyllan?! Resor?! ALLA kärlekar?! Svaga minnen bara. För min hjärna har fyllt sej själv med så många obetydliga ögonblick att ingen plats finns över för relevanta sådana.

Fast så blir jag djup och funderar - vad står dessa minnen för? What lies underneath?!

Förmodligen inte ett sket. Jag bara är sådan!

"She´s a good girl. Loves her mama. Loves Jesus (duh!!!!) and America too (yessss!). She´s a good girl. Crazy ´bout Elvis (make it Bon Jovi) loves horses and her boyfriend too."