Frun berättar

När jag var liten och gick på mellanstadiet hade vi ibland friluftsdagar. Vandring med matsäck på rygg. Jag tyckte att det var roligt. Särskilt det här med matsäck. Min mamma fixade alltid den godaste utflyktsmaten. Åtminstone tyckte jag det tills jag såg vad mina klasskamrater packade upp. Då ville jag genast ha vad de åt istället. Där satt jag på en stubbe, besviken över innehållet i min matsäck, som jag på morgonen längtat så innerligt efter.

I vuxen ålder kan man ju tycka att denna matavundsjuka borde ha gett med sej. But nooooo! Jag vill alltid ha vad mina kollegor lagat och lagt i sina matlådor. Min egen verkar alltid, utan undantag, simpel och intetsmakande i jämförelse. 

Eller på restaurang. Om jag och Johan beställer in olika maträtter. Då slutar det alltid med att jag äter upp hälften av maten på hans tallrik. I början av vårt förhållande var ju sådant beteende endast romantiskt - mata varandra på restaurang så där nyförälskat. Nowadays - not so much. Förståeligt nog, blir Johan märkbart irriterad när jag petar i hans mat med min gaffel. Vis, efter år av matavundsjuka, beställer jag numera ALLTID samma mat som maken.

Men okej då, om min avundsjuka stannade vid mat. Det kunde jag ju leva med. Fast it doesn´t end with that! För som invånare i ett nybyggt område, upptäcker jag till min förfäran att jag också är busk- och blomavis. På promenad med hunden kommer jag på mej själv med att sukta efter samma prunkande rabatter och vårdade buskar som grannarna i området har.

Och det här är ju tråkigt för mej. Särskilt som jag inte är ett dugg intresserad av trädgårdsarbete. 

Jag börjar ana att avundsjuka är som ringar på vatten. Åtminstone när det gäller mej. För jag märker hur ofta jag vill ha sådant som andra har. Utan att ens behöva det.

Störande. Irriterande. Dumt.

Botemedlet torde vara tacksamhet. Tacksamhet för ALLT jag HAR. Simple as that!

Och ja, kanske är det så att gräset faktiskt är grönare på andra sidan. Och då gäller det ju hålla sitt eget gräs jävligt grönt. Så det är väl bara att gödsla, tänker jag.

Tacksam är jag för mycket. Just nu för youtube and this GREAT song (älskar texten!!!);