Sjuk.

38,7 har min äldsta unge i feber. Stackars liten, tänker man ju självfallet som mamma. Men med "man" så menar jag tydligen inte mej själv. För min första tanke var, fan nu blir det ingen långpromenad. Så jovars, jag känner mej ypperlig som moder!

Nu när jag bearbetat besvikelsen över den uteblivna långpromenaden, tycker jag oerhört synd om min son. Han är dock pigg och tjatar hål i huvudet på mej a la jagvillgåutmammajagvillklippagräsetmammajagvilltilldagis. Men nu sover han och jag tänker att han nog är frisk när han vaknar.

Jag tittar ut i hallen. Kanske man borde packa upp väskorna efter helgen?! Fast med "man" menar jag återigen inte mej själv. I detta fall är mannen i fråga just MIN man. Han kommer hem lite tidigare idag. Det vore synd om han skulle gå sysslolös.

Jag blir trött av det här innesittandet. Jag vill ha friska barn (ja, för det vill ju inte alla!!!) så att vi kan sitta ute på gräsmattan och fika! 

Men när jag ser mej själv i spegeln undrar jag dock om jag borde visa mej ute. För när det är jag som är den friska och ser ut som visas här nedan;



så kanske man borde ta sej en funderare. Och med "man" menar jag DEFINITIVT mej själv!!!



 


Kommentarer
Postat av: Cissi

Fan vad solbränd du är redan.

2010-05-18 @ 21:02:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0