Frun berättar

Det är MIN sandlåda! Det är MIN lillebror! Det är MINA bilar! Det är MIN stol! Det är MIN hund!

MINMITTMINAMINMINMINMINMINMIN!!!!!!!!

Jorå, han äger det mesta, äldsta sonen här hemma. Det måste kännas fantastiskt för honom. Och det är ju tur det. Att det känns bra för någon. För det gör det sannerligen inte för mej. Jag är bestört över hans oerhört egoistiska sida. Men min svägerska, som har mångårig erfarenhet som mamma, lugnade mej med något hon läst eller hört (eller hittat på kanske, för min skull); För att kunna utvecklas och bli en empatisk människa måste man först vara en fullblodad egoist. Och då tänker jag ju genast att det låter toppen. Detta betyder då att min son kommer att bli ohyggligt empatisk vad det lider! Det är ju alltid skönt för en mamma att veta.

Så när det gäller stora ungen, ser jag på framtiden med tillförsikt.

The baby, on the other hand. Ett mer osäkert kort. Han har tidigt i livet lagt sej till med diverse obekväma beteenden. För honom är det här med sömn hemskt, hemskt överskattat. Detta hur trött han än må vara. Att stå och samtidigt skrika av glädje över sina röstresurser är oändligt mycket roligare.



Svårsövd som han är, lägger vi honom i vagnen. Man tänker ju att de flesta bebisar sover sött i där;



Men de flesta, innefattar icket denna underbara unge. Han sover en liten stund OM vagnen rullar, men direkt vi stannar och jag lägger ut babyvakten så öppnar han sina ögon. Blir således vansinning över att han legat i vagnen och sovit bort dyrbar vakentid. Herregud, han hade ju kunnat gasta och inte låtit sin mamma äta lunch ifred.

Fast ingenting av detta, slightly annoying behaviour, har någon som helst betydelse. För han är så oändligt söt och ljuvlig;



Vad jag vill med detta inlägg är att påvisa min små, små "problem" i livet just nu. Tänk att vi kan få vara så här lyckligt lottade. Att ha två små skitungar som vi älskar till döds och som redan är egna individer med bestämda åsikter. Betoning på BESTÄMDA då :)