Frun berättar

Jag är barnsligt förtjust i födelsedagar. Ehhh...jag menar MIN födelsedag.

Jag må fylla 33 respektfulla år men jag är ändå very excited över det faktum att det snart är MIN dag. Ytterst pinsamt men väldigt sant.

Ni vet, när någon vän säger; "Ja, å snart fyller du år, ja!" Då brukar man ju som vuxen svara; "Ja, jo. Jag gör väl det. Det hade jag nästan glömt bort."

Så svarar jag också. Men jag ljuger! För jag har vetat i flera veckor att jag snart fyller. Den sista veckan har jag till och med börjat längta. Fast bara i smyg såklart. För vilken normal vuxen gör det?! Vilken annan mamma har inte glömt sin egen födelsedag till förmån för sina barns? Vem orkar överhuvudtaget minnas sin egen?

Hand upp! JAG gör det!

Det är så mysigt att det är min dag liksom. Att vänner och familj tänker på mej. Ringer och skickar kort. Jag får till och med presenter! Av mina föräldrar. Och av Johan, fast det räknas inte då presenten från honom betalas indirekt av mej själv eftersom vi har samma bankkonto. Mycket dumt när det kommer till födelsedagar. Ehhh...jag menar MIN födelsedag :)

Det kom ett paket med posten idag! Från den finaste vän man kan ha! Jag döööööör av nyfikenhet men väntar såklart till min födelsedag. Så som vuxna gör ;)

Egentligen har jag redan fått födelsedagspresenter för resten av livet. Och dem har jag själv tillverkat!

Fina, va;