Ja, men jag tycker så här!
"Nämen, alltså. Jag gillar mer sunkiga män!"
Säger jag till min vän A när vi diskuterar skönhet.
"Det är så fruktasvärt avtändande med stylade män som ser ut som skyltdockor. Snälla, don´t try too hard!"
Fortsätter jag.
"Mer slusk, liksom. Det är hett!"
Sen tänker jag efter vad jag säger. Och inser att jag ofta säger det. Till folk. När vi pratar om vem som ser bra ut. Också när min man är med! Kul för honom. Kom jag just på! Kan ju inte vara särskilt roligt att höra att frun endast gillar sunkiga män. Torde ju betyda att han själv är det.
Och faktum är att det är sanningen. Jag gillar orakade män med ostyrigt hår. Jag vill att jeansen ska vara lite slitna och hängigt illasittande. Gärna en vit t-shirt och stora silverringar på tummarna. Läderband runt armleden kanske... Oh, God! Gotta stop fantisera ;)
Och sådan är ju Johan. Lite sunkig, sådär. Läcker as hell!
Jag minns när vi inte var tillsammans. När vi träffades på en fest och han hade slitna jeans och en cigg i munnen med stripigt, ostyrigt hår. Yummy! Omedvetet snygg. DET älskar jag. This is me, liksom. Take it or leave it. Ingen jag-köper-allt-som-är-inne osäkerhet.
Och nu kommer min värsta åsikt; Det är sexigt med män som röker. Män med en cigg i mungipan. Ahhh... Johan rökte då. När vi träffades de första gångerna. Hot!
Men nu är jag mamma och han pappa. Då passar det sej självfallet inte att röka. But once in a while. På fest åtminstone. Jag försöker locka, men han har tydligen slutat och vågar inte ta en endaste liten sketen cigg. Ifall han skulle bli fast igen. Lite dåligt, tycker jag. Han kunde ju bjuda till. För husfriden skull om inte annat.
Undrar när vi ska på fest nästa gång...?
Han rökte inte ens när vi var nyförälskade i Paris!!!
Hellooo!!! Lura honom icket i fördärvet! Ge mannen en Chokladcigg i så fall!
haha håller med..hellre den rockiga än den stylade..och sunkig behöverinte vara smutsig..
Din beskrivning går jag igång på oxå ! Puss
Kul att du gillar bloggen. Jag skulle bara bli ärad om du läste:)
Den är inte den mest positiva, men jag är i alla fall ärlig. Precis så som jag upplever din också. Livet är upp och ner, lika bra att vara sann mot sig själv och inte fastna i någon missvisande idealbild av ett underbart familjeliv. Ibland är det förstås underbart, men ibland rent skit också...
Jag läser din blogg med ett leende på läpparna. Den är så där mitt-i-prick, vilket får mig att dra på smilbanden.
Hoppas stora grabben mår bättre!
Det är så roligt att vi tycker så olika om just det här :-) Själv är jag på och vill styla o fixa lite o ändra lite...hela tiden, pain in the ass helt enkelt...stackars M, fast iofs brukar han ändå göra som han vill i slutändan.
KRAM
Underbart förälskat Paris kort by the way
jättefint kort på er =)
Annica: Choklad?! Not sexy!!
Pia: Jag visste att du stod på min sida ;)
Cissi: Ärlighet varar längst! Ska titta in hos dej nu :)
Ulli: Hur kan vi vara så olika i ALLT and still vara så superduperbra friends?! Love ya!
Ann: Tack! En bebispåse färdigpackad :)
Nu såg jag :-)
Puss
