Mitt humör går uppenbarligen i arv.
Det är otippat för han är egentligen väldigt enkel. Sover som en liten ängel. Äter massor. Skrattar åt vårt uggle-hoande och sina fiskar som hänger ovanför skötbordet. Gladlynt och tjock för det mesta:)
Men så plötsligt, out of nowhere, he goes crazy! När livet inte duger för honom. Då gäller det att agera. Det blir liksom på liv och död. Jag blir as-stressad av det där skriket.
Så jag tackar ödmjukast för mina tuttar! Det är nu de ger utdelning. Jag ska aldrig mer vara besviken på dem för att de är aningen för små. Jag ska vara dem evigt tacksam! För varje dag är det de som räddar oss från baby go nuts! .
Skenet bedrar. Sekunden senare blir herrn trött...
...och börjar stressfäkta med armar och ben trots storebrors försök till
tröst.
Och helst vill han sova så här!
Haha...mysigt inlägg!! Både ris och ros som det förmodligen är att ha barn:). Fiiiina ungar! Puss
Goding Vince!
Så kul när du lägger in mkt bilder :-) Sista bilden är ju "to die for" fast jag vet att när nån ska ligga så jämt blir man ju mer eller mindre gaaalen och vill bara ha sin kropp för sig själv!!!
Men det har jag liksom förträngt o tycker bara det ser ljuvligt ut ;-)
KRAM
haha..ja så fick du det som dina föräldrar troligen haft..eller? SJälv har jag fått vad jag förtjänar oxå..och lite för mina övriga synders skull oxå. Men underbara är det iaf!
Kicki, dina barn är såååå vackra. Underbara bilder! PUss på dig
Haha, ja du! Tack och lov för tuttar! Efter kidsens ankomst inser man att de finns av en anledning:)
Trevlig helg!
Tänk att man kan längta ihjäl sig efter en dag utan Vince!! Pussa mina älsklingar från faster Sia
De är så fiiiiina dina killar! Mitt humör har tyvärr också passerat genom gener och modersmjölk till H som biter sig själv i handen och skriker högt och kastar sig av och an när det bär emot...
