Gonatt då!
För närvarande har vi det lite stökigt om kvällarna. Vi har börjat öva "somna-ensam-i-sin-säng" med bebben. Fem minuters metoden light. Quite a utmaning!
Godnatt, lilla hjärtat. Sen puss puss.
Det börjar bra. Han tittar lugnt på mej med sina mörka ögon. Tuttar på nappen och inger jorå-mamma-nu-somnar-jag lugn.
Så startar urspårningen så sakteliga.
Nappen petas ur och gnället tar sin början.
In med fingrarna i munnen och bli förbannad när det inte är den urspottade nappen.
Filten då. Kan det vara nåt?!
Nähä, nä. Tänkte väl det. Kudden kanske?!
Jag lämnar rummet. Det blir tyyyyyst. Ahhhh, skönt! Lätt som en plätt att träna sin bebis :) Jag går in för att kolla.
Wide awake, alltså. Jahapp...
Så håller vi på. Vet inte hur länge. Vägrar titta på klockan. Då blir jag bara arg och irriterad och less och galen och frustrerad och jag gissar att det inte gagnar någon i detta sammanhang. Jag behåller alltså lugnet. JAG behåller lugnet! Japp. JAG, KICKI behåller lugnet!!!!!!!!!!!
Till sist somnar ungen. Argt! Ungen sover argt! Jag känner ingen annan som gör det.
Inte ens JAG gör det. En aning oroar jag mej för detta temperament.
Men gud, han ser verkligen förbannad ut ju! Fantastiskt. Vinnie the furie.
Från en femminutrare till en annan: Vänta med att gå in när det blivit tyst! Två minuter till...
Inte för att jag vet hur det gick till, men Saga slutade med nappen när vi började köra vad vissa kallar barnplågerimetoden!
Puss å kram!
Vilka härliga bilder. Att lära barnen att somna kan vara ett rent helvete(ursäkta språket men så illa kan det vara)med gråt och tårar, inte bara från barnet, men när det sedan funkar är det en välsingnelse.
