Frun berättar

Fyrabarnsmamma OCH tvåhundsägare har jag alltså varit under helgen. As earlier said - inte så svårt för någon som jag.

Förrän idag då.

När man har en bebis vagnen, två hundar i koppel och en treåring cyklandes bredvid. Då vill man INTE att någon eller något ska krångla. Man vill definitivt INTE att ena hunden ska bajsa tre gånger. Man vill heller inte att parasollet till vagnjäveln ska säcka ihop trettio gånger i sekunden. Speciellt roligt är det heller inte att treåringen kör fast med cykeln och vill ha påputtning löjligt ofta. Sedan kan man också klara sej utan en sotarbil som tydligen kört vilse och därmed möter en för hundrade gången på samma väg och man därför måste flytta sej till kanten lika jävla många gånger. Det är asadrygt att detta medför att treåringen ramlar omkull, ena hunden springer fram till en annan hund och bebisen vaknar.

Jag är, i situationer som ovan beskrivs, inte den mest samlade mamman i Sjöboviken. Jag blir djupt irriterad, svettig under armarna och vill helst ge någon skulden för eländet. Idag var det sotarbilen som fick på moppo. För mina arga blickar kan certainly jämföras med en stor fet smäll. Men vederbörande får vara så god att skylla sej själv eftersom denne kört vilse i Sjöboviken när jag var ute med vagn och cykel fyllda med arga ungar och bajsande hundar.

Nu har vi varit hemma på lunchpaus och irritationen börjar släppa. Men, believe you me, den återkommer med stor sannolikhet så snart jag packat vagnen överfull med mellis, leksaker, badkläder samt hundbajspåsar. Vi ska nämligen bege oss ner till vattnet under eftermiddagen.

Återigen då - ut på vägarna. So help me God!