Frun berättar

Idag är barnen hos farmor och det är helt sjukt vad mycket jag hinner med. Jag har till och med hunnit laga bebismat samtidigt som jag fixade tacopaj till snickarna OCH tvättade. Detta efter att jag gått med hunden OCH fikat bulle. Applåder, applåder! Tackarrrrrrr!



Lite nu och då måste jag bege mej upp till övervåningen, för att påminna mej om varför jag går omkring i kläder fulla med matkladd dagarna i ända. När jag ser hur mycket som händer där uppe skuttar jag gladeligen ner igen och kladdar vidare i karotterna.

För kolla in hur fort det går;







Ser ni!? Väggarna har påbörjats! Åhhhhh, det blir så bra :)

Svärfar är här idag och fixar med elen som ska dras i alla väggar och...eller så slutar jag förklara här. För jag fattar inte ett uns av vad som ska dras och inte. Av någon märklig anledning satt svärfar och förklarade för mej idag hur...ja...hur elen skulle dras (?) och jag undrade i mitt stilla sinne om han verkligen trodde att jag lyssnade. Måhända låter det oerhört respektlös men believe you me, det finns inte plats för sådana saker i min hjärna. Jag tänker att eftersom vi redan är fast i de klassiska könsrollerna här hemma så kan vi gott fortsätta med det. Jag gillar att laga mat. Johan är intresserad av bygge, el etcetcetc. Punkt! Why krångla till det?

Jag måste ännu en gång skriva hur tacksam jag är för människorna i mitt liv. Föräldrar, svärföräldrar och svägerska som hjälper med barn, mat och bygge. Moster som tar emot i sitt hem och bjuder på lunch och fika. Fina vänner som bjuder på middag så att vi slipper ifrån kaoset här hemma. Andra goa vänner och övrig familj som ringer och frågar hur det går och om de kan hjälpa till med något. Ni underbara hundälskande vänner som tar med min vovve på promenad. Utan alla er vore vi ingenting! Tusen, tusen tack för att ni finns!

Och tack Gode Gud för låten som spelades på radion i morse när skjutsade barnen till farmor. Made my day! Och nu får ni lyssna till den (mest till dej, Anna M;) 

Enjoy;