Frun berättar

I fredags hade jag lunchmys i stan med en fin vän. Lyxade till det och parkerade bilen i parkeringshuset för hutlösa 22 kr/tim! Men eftersom AC-helvetet inte funkar på vår andra bil heller (!!!!!!!!!!) så ville jag ha en sval bil att köra hem. Fast det kan jag ju tala om, att jag UTAN jämmer hade kört en 50 grader varm bil om det besparat mej de slantar som Carpark nu kräver mej på. 400 jävla spänn!!! För att jag parkerade aningen, med betonig på ANINGEN, snett. Mest irriterad är jag för att jag ALDRIG parkerar snett. Faktum är att jag är löjligt noga i vanliga fall. Men nog faen tog de mej när jag var som svagast dvs när jag äntligen fick egentid och hade asabråttom till lunchstället för att babbla crap och äta mat som någon annan lagat!

Buttert körde jag iväg och det enda jag såg var snedparkerade bilar. Jag blev genast som ett barn och ville ringa till Carpark och skvallra att minsann han och hon och han och hon och alla andra också parkerat snett! Faktiskt!

Nu gjorde jag inte det. Ringde alltså. Istället åkte jag till ICA Maxi för att storhandla. Störde mej oerhört på alla snedparkerade bilar.

Som ni kanske minns så läser jag en bok om mindfulness. Mitt beteende, som beskrivs ovan, är självfallet inte mindfult (är medveten om att det ordet ej går att böja men jag gört ändå). Så idag har jag försökt känna tacksamhet till allt jag har. Förutom parkeringsböter då!

"Mamma, kolla nu! Nu ska jag vattna. Titta vart jag vattnar. Nu vattnar jag. Nu har jag vattnat!"

Han berättar in i detalj varje utförd handling. VARJE handling! Hela dagarna. Min treåring, that is. Sen har han uppfunnit den konstigaste leken ever. Man ska välja saker. Typ;

"Mamma, vilken båt väljer du?" "Mamma, vilken grävmaskin vill du ha?" "Mamma, vilken vindruva väljer du?"

Lite, lite tjatigt kanske, men idag dog vi av skratt;

"Pappa, vilken snopp väljer du?" "Mamma, vilken snippa väljer du?"

Gotta love him.

Sen den lilla. En bild säger mer än tusen ord;



Hur kan man inte vara tacksam för ungen med låren?! :)

Eller syskonkärleken som råder här hemma;



Eller det faktum att vi bor vid vattnet;



Och kan njuta vid badplatsen VARJE dag;



Åh, jag är verkligen lyckligt lottad!!!

Är det då något fel på mej när jag ICKET släppa det här med min snedparkering?!