Frun berättar

Bloggabstinens efter några dagar i föräldrarhemmet. Dator fanns visserligen att tillgå men med mina egna små kottar samt brorsans lilla, gavs inte mycket tid åt författande.

Nu är jag tillbaka i hemmet men endast med ena barnet. Min äldsta åker på husvagnssemester med mormor och morfar. Tyst som i graven här hemma. Men tystnaden kommer i morgon att ersättas med hammarslag. För nu kör vi igång med övervåningen. Eller vi och vi... Maken och snickarna, that is.

Så här ser det ut nu;





And I will keep you posted!

Hos mina föräldrar har vi alltså varit, jag och mina söner. För er som inte vet, så är jag född och uppvuxen i Malung. Varje sommar, sedan jag flyttade hemifrån, har jag vecka 29 återvänt för att träffa gamla vänner. De flesta brukar nämligen åka "hemåt" just denna vecka eftersom det är den vida kända dansbandsveckan. 

Nehej, den kanske inte var så känd då. Men åtminstone några som jag pratat med känner till fenomenet
dansbandsveckan. För oinvigda kan jag kort sammanfatta. Folk kommer från när och fjärran för att dansa arslet av sej på åtta dansbanor där kända dansband spelar varje kväll under en hel vecka. Och med folk menar jag inte oss från Malung. Vi samlas nämligen i öltältet och dricker way too much medan vi sjunger (läs: gastar) och hoppar till lokala coverband. 

I alla år har jag älskat denna vecka! Det är lika roligt varje gång att träffa bekanta som man sedan länge förlorat kontakten med. Prata gamla minnen och skratta. Höra vad det blev av alla. Och bli alldeles för full!

Förra året spydde jag dock av andra orsaker än för många öl. Det var sommaren då Vinnie låg i magen och gjorde livet surt för mej :)

Då kan man ju tänka att denna sommar, utan bebis i magen, skulle bli en repris av andra års roligt festande. Barnvakt och bröstpump tillhanda, liksom. 

Yeah, right!

Vännen C ringer och frågar om jag följer till öltältet. Hennes bror, tillika mitt ex, ska spela med sitt band. Jag tvekar, men min mamma övertalar mej. Bara det! Min MAMMA övertalar mej. Hon erbjuder mej skjuts så att jag kan ta ett glas. Men jag tackar nej och tar istället bilen in till byn. När jag parkerar får jag panik och ringer till vännen. Känner mej oändligt ensam. Som om jag inte har några vänner. Jag hittar henne, min kära vän, tillsammans med sin syster i tältet. De står där med varsitt glas vin i händerna. Jag ångrar genast mitt drag att själv ta biljäveln. Hade varit skönt att hålla något i handen (läs: svepa ett par glas och slappna av!!!) Där står jag och känner mej fånigare än någonsin. Tittar panikslaget ner i marken när jag ser någon jag en gång kände. För vad ska jag säga till dem?! Vad ska vi prata om?! De ser så glada och självsäkra ut. Pratar, skrattar och dansar med ölen i högsta hugg. Again, varför fan lät jag inte mamma skjutsa?! Och nej, jag dansar inte nykter. Appearently!!!

Jag fortsätter att känna mej "fel". Känner mej gammal och omodern. Blir otäckt medveten om mej själv. Gud, vad har jag satt på mej för paltor?! Varför har jag inte besökt frisören sedan gravidmånad sju?! Varför alla kladdkakor som lagt sej som en ring kring höfterna?! Gudars, I am out of style!

Jag får en coca cola av C. Något att hålla i handen :) Jag hejar på några som jag halvkänner. Lyssnar på musiken och känner dofterna av varm öl och fylla. Minns plötsligt tidigare somrar. Ofattbart roliga fester och ännu mer ofattbara baksmällor. Gamla hångel-ex som jag bittert ångrar. Saker jag sagt och gjort som jag inte borde. Genast får jag hjärtklappning och sveper min cola. Kollar mobilen, ifall mamma ringt och inte kan hantera mina barn. Kanske måste jag åka hem.

Det blir så svårt för mej att fatta! Att jag står där i det bekanta öltältet, med människor från förr omkring mej. Att jag nu är lite över trettio med två barn och en man. Att jag inte längre kollar min mobil med darrande hand ifall HAN ringt. Istället undrar jag om mamma hört av sej. MAMMA! Jag fattar inte! 

Jag ser mej omkring. Där dansar några tjejer som jag hade på simskolan när de var fem år gamla. Sweet, Jesus! De undrar säkert vad tant gör där. Jag vrider blicken till höger men viker snabbt undan. Undrar om han minns eller om han inte ens känner igen mej. Men det gjorde han visst. Han vinkar glatt. Jag höjer handen till en hälsning. Varför? Undrar jag. Why, måste jag komma ihåg varje liten detalj från tidigare händelser?!

Bandet slutar spela och vi lämnar tältet. C och hennes syrra blir upphämtade av deras pappa. Klockan 22.00 piiiip. Själv styr jag min fars bil till föräldrarhemmet med en konstig känsla i magen. 

Nästa år ska jag styra upp den här veckan. Jag ska bjuda in till fest och dra till öltältet med tjejkompisarna. Dricka en flarra och vara pratglad redan innan. Nästa år ska jag vara en av dem som skrattar och skålar självsäkert i as-snygga kläder. In style!

Eller så stannar jag hemma med ungarna. Förmodligen är vännerna ändå gravida eller ammande år 2011.