Frun berättar

Han är hemma! Kanske inte lika glad som på bilden i förra inlägget. Men hemma! Efter grundlig undersökning konstaterades visserligen ingenting. Mer än att det varken är sviter efter operationen eller blindtarmsinflammation. Men han är inte allvarligt sjuk. Möjligen virus. Förkylning i magen.

Det är en sådan lättnad att jag till och med känner det i kroppen. Ingen klump i magen. Inga spända axlar. Inget ont i halsen efter att ha hållit emot gråten. Bara en skön befrielse! 

Nu ligger han bredvid mej i soffan och har inte, en endaste gång, skrikit av smärta i magen. Han säger inte ens att han har ont. Han bara ligger här och pratar som vanligt. Lite hängigare än i normala fall men det är verkligen inte konstigt efter grundliga, och då menar jag GRUNDLIGA, undersökningar.

Till alla er som kommenterat via min blogg, facebook eller sms vill jag skicka KÄRLEK! Jag känner STOR tacksamhet för att era tankar funnits hos oss! Jag har så fantastiskt fina människor omkring mej och känner mej oändligt rik! Jag önskar att jag kunde skicka er allihop en varsin kladdkaka från min samling i frysen ;) Men det är ju tanken som räknas. 

Fredag idag. Johan stannade hemma. Vi ska ta hand om våra ungar och njuta av begynnande friskhet. Efter två veckor med nedsatt Lennon känns det som det lyxigaste man kan göra!

Och en låt av Bon Jovi finns för alla tillfällen (right, Anna?!;)

Nåja, nästan iallafall. Titeln åtminstone.