Frun berättar

Jag skriver för att jag är orolig. Går omkring som en osalig ande och gör saker halvdant. Lika bra att skriva ut oron.

Lennon är på akuten. Igen! Min fina unge har ont i sin lilla mage och dessutom feber. Han gråter. Och är helt vit i sitt ljuvliga ansikte. Har pratat med tusen olika avdelningar på sjukhuset och blivit tillsagd att åka in med honom. Johan åkte. Vi ville inte ta med Vince med tanke på alla baciller inne på akuten. Vi fick nog av dem förra helgen.

Så nu sitter jag här och har panik över att jag inte är med. Att jag inte kan ställa tusen frågor och vara orolig-mamma-möter-stressad-läkare. Istället måste jag lita till att Johan gör det. Släppa kontrollen. Det svåraste jag vet! Absolut det svåraste i livet!

Telefonen ligger en millimeter ifrån mej och ibland måste jag kolla att den funkar. Ifall den skulle slå av sej. Eller få slut på batteri trots att den är fulladdad. Sen blir jag orolig för att Johan ringde när jag kollade att den fungerade. Då får jag ännu mer ont i magen av oro och måste tygla min vilja att ringa till Johan varje sekund alternativt sitta med honom i luren tills läkaren kollat min unge. Kanske skrika frågorna högt så att läkaren hör och kan svara mej.

Men jag fattar förstås att det vore galet. Att ingen människa gör sådana saker. Fast just nu känns det som det enda rationella. I mitt oroliga mamma-huvud låter det faktiskt rimligt. 

Jag försöker sysselsätta mej. Lura tankarna åt ett annat håll. Men vad jag lyckats utträtta sedan de åkte är; att diska EN kastrull av ett stort diskberg, vattnat tre blommor, bäddat sängen slarvigt, laddat tvättmaskinen men glömt att sätta på den, skickat ett oroligt meddelande till en fin vän (som peppade och var lika underbar som vanligt!) samt stoppat i mej kladdkaka utan att tänka på det (skrämmande vilket prioriterat behov kladdkaka-jäveln blivit för mej!).

Jag har två önskningar;

1. Att mitt barn kommer hem och är frisk!

Och om detta absolut inte går att uppfylla;

2. Att Johan får bröst och kan börja amma Vince så att jag får sitta med Lennon vart han än måste vara.


Jag vill pussa min unge!!!



Så här glad hoppas jag att han är när han kommer hem!