Klagomuren.
Sen inser jag att jag har all tid i världen. Jag sitter faktiskt bara här i soffan, tittar på nyhetsmorgon och har kameran beredd ifall min lilla bebis vill ge mej ett leende.
"Du är fortfarande placerad i kö. Vi besvarar ditt samtal så snart vi kan."
Jag blir asirriterad! Jag skiter i om jag har all tid i världen! Jag hatar den där rösten!
"Din plats i kön är ...lång paus... 40."
40 my ass! Jag har stått på 40 i tio minuter nu.
Så ler min fina bebis och jag slänger telefonen åt sidan, tar några misslyckade bilder (ungen ler självfallet inte längre) och tar sedan telefonen igen.
"Din plats i kön är ... 39."
You have got to be kiddin´me! Jag tog ju bilder i en halvtimme!
Så minns jag för några år sedan. Då jag arbetade som tolk på universitetet. Jag bodde i en liten etta långt ifrån min arbetsplats och cyklade varje morgon till jobbet. Så kom det snö. Massor med snö! Som det är nu. Och jag skulle alltså cykla tusen mil klockan 06.30 på morgonen. Snöröjningen hade uppenbarligen tagit sovmorgon och jag blev vansinnig (milt uttryckt)!
Väl framme på jobbet ringde jag till fem olika instanser inom kommunen och klagade på den usla snöröjningen. Lättade på trycket i mitt bröst liksom. Fick ur mej det mesta och det kändes skönt.
I personalrummet befann sej flera av mina kollegor. De skrattade och skakade på huvudet. Tyckte att jag var väldigt rolig. Det var då jag insåg att faktiskt inte alla blir lika upprörda av saker och ting som jag. Att folk i allmänhet tydligen inte fäster så stor vikt vid, säg dålig snöröjning eller långa kötider till tex SJ.
Men jag ÄR så här! Jag BLIR irriterad av löjliga saker och jag kan inte låta bli att lämna klagomål om jag anser det befogat. Och ja, kanske ger jag mej själv för högt blodtryck och andra stressymptom.
But I just can´t help myself! Och faktum är att jag inte orkar ändra mej. Jag har så mycket annat viktigare att ändra på. Som exempelvis mitt kvällsliga kladdkakeätande.
Till slut kom jag fram till SJ. Och trots att damen i andra änden inte ens var ett uns trevlig, så höll jag god min och framförde min fråga på ett trevligt sätt. Utan att delge henne min syn på deras livslånga väntan i telefonkön.
Så här gullig är iallafall min nya bebis:
Det är bra att få ut sina aggresioner på myndigheter tycker jag :-)
Vad duktig han är som håller huvudet så bra redan!!!!
Kramar
Oj vikken liten minilennon! Så söööt...Hoppas jag får träffa honom innan han fyller 15:). Puss
Ha ha, du skriver så underbart, du är dig lik! vilken otroligt fin liten kille/ar du har. Kram kram
Ulli: Det är bara en småbarnsmamma som kommenterar huvudhållningen :)
Malin: Du MÅSTE träffa lillen innan han e gåendes! Vi längtar efter dej!
Sussi: Tack! Och, nej... Inget med mitt temperament har ändrats. Tyvärr :)
kul att du nu kommenterar kommentarer tycker jag :-)
Från den mer "tillbaka lutade" (detta uttryck ville jag skriva på engelska men har visst inte kapacitet till det) skaran av människor tackar jag dig av hela mitt hjärta! Det är sådana som du som gör att sådana som jag kan vara det engelska uttrycket... Puss min motpol! Pussar till pajsaren oxå!
Annica: Du e rolig :) Svenska blir alldeles utmärkt! Skönt att vi kan hjälpa varandra med det mesta!
Pussen tillbaka!
Gud jag är kär i hans kinder! Så lik Lennon men ändå mer mörk och knubbig. Jag älskar honom! Och hans mamma. GOFIS!!!
