Kusiner igen.
Jag och sönerna myser fortfarande i Dalarna. Lennon har full uppmärksamhet av min fina faster Marianne och min lika fina kusin, Helena. Han äter först lunch hos mormor och morfar. Väntar så tills maten är framdukad i granngården och går så över och intar sittplats hos faster.
Där sitter han och vill ha berättat för sej om barnen i skolan där faster undervisar. Och delar ut pussar lite now and then.
Själv går jag omkring med min bebis som GÄRNA vill vara i händelsernas centrum. Inte perspektivet från marken då, utan från ovan.
På kvällarna, när mina barn har knoppat in, tar jag pappas dator under armen och beger mej nästgårds. Där sitter jag och babblar med Helena (läs: äter godis alternativt fikar) till läggdags.
Ibland tänker jag på min arme man som arbetar där hemma. Utan sina fina ungar. Han är värd tusenmiljoner pussar av oss när vi kommer hem. Han är verkligen enastående!
(Och ja, jag har varit dålig på att säga det. Jag har haft fullt upp med att vara stressad och aningen hysterisk över mitt matlagande.)
Nu har jag tankat kraft i föräldrahemmet. Särskilt efter alla skratt tillsammans med kusin Helena.
Ja, vi försöker le vackert! Nej, jag kanske inte lyckades lika bra som min yngre och snyggare kusin!
När jag kommer hem ska maken få välja varifrån han behöver påfyllning. För Gud, vad man behöver det i dessa tider av övervåningsbygge!
Fina flickor båda två tycker jag nog:). Härligt det låter som du har det. Mys med familjen och jag hälsar till Helena med en kram!
Vilken otroligt vacker kusin jag har! Jag är så stolt över dig och jag är så glad över att jag fått dela de här sommardagarna med dig och dina underbara pojkar!
Puss till dig och en stor kram tillbaka till dig Malin!
Kom av en slump in på din blogg, som ofta när det gäller nätet :-)
Mysig blogg du har!
Underbart och något gräääsligt. Puss på er båda från stackars Cisso som ska knega kvällen lång.
