På rymmen.
Jag tog barnen och stack! För VEM, I am asking VEM, vill/kan/orkar leva med denna miserabla människa?
(And never mind min mage!!!)
Så för äktenskapets skull, packade jag in ungar och mej själv i bilen. Till mina föräldar gick färden och aldrig har jag väl varit så lycklig över att vara här. Mina barn är glada och riskerar ej få en gipsskiva i huvudet. Själv kan jag dricka en kopp te utan att passa kokande mat på spisen eller bebis som kryper runt i byggdamm. Här luktar jag gott flera timmar efter en dusch eftersom jag inte behöver laga tusen små rätter var sjätte minut.
Men kanske viktigast av allt, min make slipper bli stressad av barn som vill "hjälpa till" eller bebisar som måste roas när jag själv rör i en av grytorna. Han kan hoppa in i sin byggbubbla och fnula på diverse mått och tätningsanordningar i lugn och ro. Han kan också sova ostört om nätterna och därmed bli piggare och kanske till och med orka klippa gräset.
Jag önskar dock att jag vore mer händig. Då skulle vi köra varannan dag, maken och jag. Byggherre ena dagen, husmor/amma andra.
Nåväl, vi har snart ett hus med två våningar och då kan vi åter prata till varandra i kärleksfull ton. För det vet väl alla, att bara det eller det eller det eller det är klart, DÅ blir man nöjd och lycklig!
Fast det är ju tur att jag redan är lycklig. Just nu hos mamma och pappa.
Vill avsluta med ett förtydligande - jag lämnade INTE maken i sticket. Innan flykten lagade jag flera kilo mat så att han inte behöver stå en minut vid spisen. Som den goda hustru jag är ;)
(And never mind min mage!!!)
Så för äktenskapets skull, packade jag in ungar och mej själv i bilen. Till mina föräldar gick färden och aldrig har jag väl varit så lycklig över att vara här. Mina barn är glada och riskerar ej få en gipsskiva i huvudet. Själv kan jag dricka en kopp te utan att passa kokande mat på spisen eller bebis som kryper runt i byggdamm. Här luktar jag gott flera timmar efter en dusch eftersom jag inte behöver laga tusen små rätter var sjätte minut.
Men kanske viktigast av allt, min make slipper bli stressad av barn som vill "hjälpa till" eller bebisar som måste roas när jag själv rör i en av grytorna. Han kan hoppa in i sin byggbubbla och fnula på diverse mått och tätningsanordningar i lugn och ro. Han kan också sova ostört om nätterna och därmed bli piggare och kanske till och med orka klippa gräset.
Jag önskar dock att jag vore mer händig. Då skulle vi köra varannan dag, maken och jag. Byggherre ena dagen, husmor/amma andra.
Nåväl, vi har snart ett hus med två våningar och då kan vi åter prata till varandra i kärleksfull ton. För det vet väl alla, att bara det eller det eller det eller det är klart, DÅ blir man nöjd och lycklig!
Fast det är ju tur att jag redan är lycklig. Just nu hos mamma och pappa.
Vill avsluta med ett förtydligande - jag lämnade INTE maken i sticket. Innan flykten lagade jag flera kilo mat så att han inte behöver stå en minut vid spisen. Som den goda hustru jag är ;)
Kommentarer
Postat av: Grannen
Du gjorde helt rätt, jag hade nog inte stått ut så länge, å all mat som du lagat, shit vilken fru du är. Ses på Lördag, kram
Postat av: ulli
Du gjorde helt rätt som den superfru du är, bedrövligt foto må jag säga men byxorna ser ursköna ut!
Snart snart ses vi...ska vi ta med tält ;-)
KRAM
Postat av: Malin
Meh,så miserabelt foto :).Hahaha...Men som Ulli säger, byxorna ser sköna ut. Å det ser skönt ut att bli omhändertagen. Bli det!! Puss
Trackback
