Frun berättar

Idag är det söndag och jag har INGEN slut-på-helgen ångest. Istället känner jag mej förvånansvärt pigg och lätt till sinnes. Jag vet förstås vad det beror på.

Efter tusenmiljonermiljarders timmar utan sömn, fick jag äntligen sova ostört en HEL natt! Men innan det fick jag tid till att sitta för mej själv, gå för mej själv och tänka för mej själv. På lördagen kom nämligen svärföräldrarna och hämtade våra barn. De lämnade inte tillbaka dem förrän idag på eftermiddagen. Jag har forfarande svårt att fatta det! Att jag känner mej så utvilad och pigg.

På lördagseftermiddagen mediterade jag. Det vill säga, jag klippte gräset. Med öronskydden på och ögonen fästa på gräset gick jag där och funderade på INGET. Mer än i vilken riktning jag skulle köra gräsklipparen därnäst. Ett tyst brummande bara. Helthelthelthelt underbart! Surprisingly enough!

Senare åkte jag och maken för att handla dörrar och lister. Vi satt där i bilen och jag kände så tydligt hur mycket vi verkligen behövde sitta där. Jag och Johan. Plötsligt insåg jag att all irritation mellan oss, som glömts bort i allt föräldraskap och byggande, blev otäckt synlig. Det fanns inga barn att fokusera på. Bara vi i bilen. Och en lång motorväg.

Vi pratade. Till en början irriterat. Sen jobbade vi på övervåningen. Var och en på sitt håll i egna tankar. Sen duschade vi och satte oss i soffan. Vi slötittade på en film, kollade datorn. Jag drack vin och Johan drack chokladöl (!!!). Vi pratade lite emellanåt. Sen gick vi och lade oss. Det var längesen det var så skönt att lägga sej. Inget paniktittande på klockan. Inget tassande på tå för att inte väcka sovande bebis.

På morgonen vaknade vi bredvid varandra. Jag minns verkligen inte senast jag vaknade och kröp in i Johans famn, för att somna om och vakna igen klockan 09.30 (!!!!!!!!). Frukost i lugn och ro. Promenad med hunden till vattnet. Och sedan övervåningen igen.

En fantastisk och helt underbar helg!!! Nu känner jag mej sååååå lycklig över att ha mina ungar hemma igen! Helt sjukt hur man kan längta så mycket efter dem fastän man njuter av att vara ensam.

Vissa var dock inte lika glada över att komma hem. Det var tydligen roligare hos farmor och farfar.



Andra tyckte att det var skönt att äntligen få klänga på mamma igen.



Massor har vi hunnit i helgen!




Färdigmålad kupa (men jag fick tydligen inte klättra på taket) av maken.



Tevehörnan färdigmålad och golv lagt.



Från andra hållet.

Nedan, barnens rum målade.





Snart så. Snart kan vi flytta upp.

Ikväll har vi myst med ungarna. Johan lägger just nu en sista golvplanka och jag har precis plockat undan i köket. En skål med glass står nu på att-göra listan (fuck gå ner i vikt för kvällen!).

Jag inser hur lite det behövs för att få tillbaka energi. Hur enkelt det är att bli pirrigt förälskad igen. Det behövs inga långa resor eller fancy middagar på dyra restauranger. 

En dag och en natt. Ensam och tillsammans med käresten will do it!!!

Jag är oändligt tacksam för fantastiska föräldrar och svärföräldrar som VILL vara med våra barn! Jag inser hur lyckligt lottade vi är som har det så!