Frun berättar

Vi ska köpa bil. Jag kollar på Blocket och låtsas som om jag kan det här med bilköp. Som om jag fattar vilka egenskaper Peugot 407 SW 2,0 har. Jag tittar på miljoner bilar (känns det som) och nickar gillande när jag ser att de har dragkrok. För DET måste vi ha. Och det är typ det enda jag vet. Jag tycker att det är hemskt synd varje gång jag hittar en fin bil, och med fin menar jag en med cool färg, som inte är utrustad med dragkrok. Saab, Volvo, Reanult, Toyota... Ford - Neeeej, tack!

Efter stund slutar jag att spela "viktig samt kunnig bilköpare" och gör istället något jag kan. Någorlunda iallafall.

Jag skär kycklinggrillkorven i bitar och steker den tillsammans med purjolök. Sedan hackar jag en paprika och slänger bitarna i stekpannan. Steker en stund så att korven och paprikan får en brun yta. Häller i krossad tomat, chilisås (kan man ha i all mat!), dijonsenap och lite ketchup. Sen kryddar jag med basilika (kan man också ha i all mat!), timjan, paprikakrydda, salt och peppar. Möjligen lite chilikrydda. Låter allt puttra en stund och häller sedan på en skvätt mellangrädde. Öppnar en burk svarta bönor och rör ned dem i grytan. Ibland tar jag kikärtor istället. Så står den där och puttrar en stund till medan jag bär omkring på febrig bebis.

Jag brukar ofta servera grytan tillsammans med potatis men pasta, ris, couscous eller annat passar lika bra.



Tydligen är jag ingen begåvad matfotograf men jag lovar, det smakar tusen gånger bättre än det ser ut! (Salladen består av isbergssallad, tomat, rödlök, melon, äpple samt fetaost.)

Kickis korvgryta, var det alltså. (Oh, my! Hur töntigt är det inte att döpa en rätt efter sej själv!)

Min bebis har haft över 40 graders feber hela natten. Legat och gnytt i feberyran. Idag log han dock en liten stund. Skrattade också lite när Geisha slickade honom på fingrarna. Själv lever jag på alvedon och tycker oändligt synd om mej själv. Ibland hostar jag sådär eländigt. Tills jag kommer på att jag är ensam hemma och att det endast är hunden som hör hur hemskt sjuk jag är. Inget medlidande där alltså. Men när maken kommer hem från jobbet ska jag ta mej för pannan och förklara hur illa det är ställt med mej, så att han fattar vilken stark kvinna han valt som mamma till sina barn. 

Ja...eller nåt.