Fortfarande sjuk.

Natt med en stekhet liten bebiskropp bredvid. Kanske sov jag två timmar sammanlagt. Övrig tid låg jag i mörkret och lyssnade till lillens andetag. Höll min hand på hans rygg för att känna att han andades. Gudars, det här mammalivet. Oron kommer liksom på köpet, likaså smärtan när barnen har ont eller mår dåligt.

Idag har han sovit sedan han vaknade. Om ni fattar min felaktiga svenska :) Så satt vi i soffan en stund. Han verkade så pigg.



Han kröp lite. Lekte med min mobil.



Sen blev han så trött att han slocknade and was out i över två timmar.

Sjuka lilla skrutt, bli frisk snart!



Tänk iaf att hans första ord blev mamma! Jojomensan, min bebis säger mamma! Eller mer mammamammammamammamamma, typ. Men ändå, det låter som mamma och jag VET att han menar varje liten bokstav ;)

Nä, nu! Måste jag ta tag i något. Plocka bort frukostdisken exempelvis. Så att lunchdisken får plats, menar jag.
 



Kommentarer
Postat av: Malin

Huja...när barn är sjuka. Hjälplöshet...Men snart är han kry igen och jag hoppas du mår bättre snart också.

Puss

2010-08-25 @ 14:00:50
Postat av: Anonym

Ja det är verkligen inte roligt när barnen är sjuka och när de inte kan säga till hur och vart de gör ont... Hoppas att han snart är på "benen" igen!!! Och att du oxå känner dig bättre! Du måste ju hinna njuta lite innan du ska börja jobba igen!

Kram K

2010-08-25 @ 19:35:54
Postat av: Cecilia

Stackars liten plutt:( Måtte han pigga på sig snart. På tredje dagen vänder det, så säger i alla fall min mamma alltid. Hoppas det stämmer borta hos er! Kram!

2010-08-25 @ 19:59:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0