Frun berättar

Snart är allt som vanligt här hemma. Inte riktigt än, men snart. Vi har åtminstone fått hem får efterlängtade svarting!



Promenader alltså, för Fru Agnemyr! Nu finns absolut inga lama ursäkter. Hunden måste ut. Varje dag! Och beträffande bantningshaveriet igår kväll så har jag inga kommentarer!

Jag och pojkarna hämtade hunden i lördags hos min bror. Jag älskar att vara där, för hans hus är fullt av ljuvliga små djur. Vince vill ha en!



Och JAG vill ha två!



Om jag nu klarar av dem vill säga...







Men EN liten katt kan jag väl få? Bara en. Snälla...

Helgen i övrigt, har spenderats på övervåningen. Vi målar. Och förfärar oss över vårt färgval. Tror jag. Fast jag vet inte. Det är så svårt att se. Inga möbler eller gardiner. Bara färg. Not so snyggt just nu. Men kanske sen...?

Vi vill bli färdiga nu! Jag kräks snart på alla kartonger och all lort här nere! Jag vill ha yta! Rena ytor. Vi måste arbeta hårdare! Därför tar vi all hjälp som finns att tillgå. Våra barn är billig arbetskraft. Lönen de får är mat och husrum ;)



Vince får fixa golvet.



Och det verkar han ju glad över.

Med gemensamma krafter borde vi vara färdiga inom en snar framtid.

Idag sker dock inte mycket. Varken med bygget eller andra aktiviteter. Jag och bebisen är sjuka. Jag i halsen och huvudet (what else is new;), Vince med feber. Därför hänger vi mest omkring idag. När grannen frågade om det var något jag skulle passa på att göra nu under mina sista två mammalediga veckor, greps jag av panik! För jag inser att jag måste njuta av varje sekund.

Så nu jävlar njuter jag. Av halsont, febrig bebis, smutsigt hus och flyttkartonger.