Frun berättar

Jag har två yngre bröder. Den ena tittade förbi igår för att inspektera övervåningen. Det var då jag insåg vidden av släktskapet. Vince är en mini version av Jonas, min bror. Sweet Jesus! säger jag bara.



Det betyder alltså att jag kommer leva resten av mitt mammaliv med hjärtat i halsgropen av rädsla för ALLA galenskaper. För han är galen! Min bror. Han har dessutom inget konsekvenstänkande. ALLT måste testas och upplevas. Med betoning på ALLT. Betoning, alltså, på ALLT!

Men faktum är, att jag ändå gärna lever på gränsen till nervsammanbrott. För det finns ingen finare än min bror. Han är verkligen one of a kind. Glad, sorglös, rolig, galen, modig, varm och så full av kärlek att man smälter.



Vi har haft oändligt mycket roligt ihop! Bråkat like hell, of course! Men mina starkaste minnen är ändå alla roliga stunder vi delat.

Så kom han igår. Och hittade min elektriska flugsmälla.

"Gör den ont?" frågade han

"Ja, det tror jag." svarade jag.

Sen sticker han självfallet dit sina fingrar. Jag inser fortsättningen. För jag känner min bror. Och mycket riktigt jagar han mej med flugsmällejäveln. Jag skriker och han skrattar. Like back in the old days :)

En av snickarna, som Jonas känner, kommer ner. Han är då inte sen, min käre broder, att utnyttja mitt barn för sina syften.



Och jag minns, när Lennon var lika liten och försvarslös,



att han även då använde mitt arma barn till fula avsikter. Här visar min son fingret till min yngre bror som vid detta tillfälle låg på sjukhus med brutet ben.

I already have hjärtklappning.

Men jag fnissar för mej själv när jag skriver. För GUUUUUD, vad rolig han är min bror! Han får mej alltid att skratta. Med honom är det svårt att vara på dåligt humör. Och nu har vi fått vår egen mini Jonas! En som icket kan sitta still och njuta av badet utan måste prova att resa sej upp och därmed ramla baklänges;

 

Oh, my...