Frun berättar

"Har just beslutat mig för att aldrig skaffa barn, villa eller fast jobb, hoppas du står ut med det!! Alla jag känner, nångång har träffat eller bara hört talas om skaffar barn i indisk takt! Skrämmande!"

Ovanstående mening är inklippt från ett mail som Johan skickade till mej den 26 mars, 2005. Vi hade då träffats i sex veckor. Tre av dessa befann jag mej i USA. Så han längtade såklart, stackarn. Skickade mail som en galning och ringde typ en gång i kvarten. Elller, vänta...var det jag kanske...? Nä, det kan jag aldrig tro. Det var säkert Johan.

Nåväl...

Jag kom att tänka på den där meningen idag. När jag försökte äta frukost utan att bli galen. I sovrummet gapade en arg Vince för full hals. Vi håller på fem-minutersmetoden. And it sucks!!! Precis lika mycket som det gjorde när vi körde den med Lennon. Nä, förresten! Den här gången är det värre. För vår andra unge gör allting miljoner gånger MER än sin brorsa. Så om det tog en halvtimme första kvällen med Lennon så kan vi kallt räkna med att det tar fem timmar med Vince.

När jag lämnade maken igår kväll för att storhandla, satt jag där i bilen och undrade om Johan innerst inne kanske menade vad han skrev i det där mailet. Att han nu satt där i soffan, med Vinces skrik som bakgrundsmusik och kände att han blivit blåst. Att han på något sätt råkade få allt det där han inte ville ha. För en villa har han (ofärdig dessutom!), ett fast jobb har han också (som han trivs sådär med) och barn - två till och med! Jag blev lite orolig, men lugnade mej genast när jag mindes de sista raderna i mailet.

De löd som följer;

"Saknar dig frenetiskt och önskar du var här... Snart så!
Längtar Kix, längtar."

Så jag borde sitta säkert. Om han bestämmer sej för att göra sej av med rubbet ;)

Det är oändligt tur iallfall, att hur mycket våra barn än skriker och gormar, så är ALLT förlåtet med en blick;



eller en bedjan om att hålla handen;



eller bara av KÄRLEK till våra små;



Och jag hoppas och tror, att hur jobbigt det än blir, så stannar han kvar. För att beslutet han fattade för fem år sedan var helt fel. Och för att han älskar oss <3

För vi älskar honom!



Johan och Lennon.



Johan och Vince.



Full Johan med gravid fru. Fast egentligen var vi inte gifta då, men jag tror att det var någonstans här han insåg vart det barkade hän :)