Frun berättar

Ingenting hörs från övervåningen. Ingen mat kokar på spisen. Märkligt på något sätt. Vi är ensamma i vårt eget hus.

Nu ska här målas, sättas lister samt läggas golv. Sen kastar vi upp ungar och leksaker, ringer ett städbolag och njuter en dag. Så startar badrumsbygget!

Men nu nöjer vi för några timmar. "Vilar."





 

Och så kupan. Som jag ska måla. Alltså JAG ska måla, ståendes på taket. Utan att ramla och bryta något endaste ben i kroppen.



Som sagt, dagen känns märklig. Det är tyst och jag känner mej ostressad. Jag ska BARA laga mat till mej och ungarna idag. Jösses, vad ska jag göra av all tid? Jaaaa, jag överdriver! Fast det känns onekligen simpelt att fixa alla sysslor idag. Särskilt som mina pojkar leker för sej själva och jag hinner både bädda samt plocka undan frukosten ifred;



Dagen blir lugn. Jag kan inte minnas senast vi bara var hemma utan göromål. Bebisen har just knoppat in och stora leker med sina bilar. Själv dricker jag en kopp te och njuter av att vara hemma. För snart är det slut med det. Tre veckor kvar på min mammaledighet. Sedan ska tydligen barnens pappa vara hemma. Dåligt, tycker jag. Att pappor har rätt till lika många dagar. To hell with jämställdheten! JAG vill vara hemma, BARA!

Närå, klart alla mina pojkar ska vara hemma tillsammans! De kommer ha det superbra och jag tycker faktiskt att det ska bli kul att börja jobba igen. Träffa kollegor och äta lunch i lugn och ro. Ahhhh...

Nä, dåså. Lite frukt till min stora kille och sedan ut i solen!

Just, ja! Mitt sockerintag. Låt mej säga siså här;

Jag har åtminstone halverat det! Men Rom byggdes inte på en dag. Så denna vecka är det nya tag. Förutom på onsdag när fina Ulli kommer och på fredag när vi ska på kalas och på lördag när det faktiskt är lördag! Men i övrigt, nya tag.