Till dej mormor.
Så i morse när jag skulle klä mej stod jag där i badrummet och undrade om det var bäst att gråta med linser eller glasögon. I kjol eller byxor. Med uppsatt eller utsläppt hår. Sjukt. Att klä sej för gråt.
I nästan tre veckor har jag haft ångest inför denna dag. Nu är den över. Jag önskar att jag kunde säga att den var fin. Att stunden i kyrkan blev ett avslut och att begravningen var vacker.
Men jag minns bara den trasiga glödlampan på kyrkans stenvägg. Stearinet som runnit från ljusen. Mina bröders snyftningar och hur mycket jag avskydde kantorn som spelade fel flera gånger.
Jag försöker förgäves minnas alla fina blommor och det lila bårtäcket. Avskeden från familjen och prästens ord om dej, mormor. Men allt det överskuggas av min ilska. För jag blev så arg av det fula ljudet av orgeln och av prästens sjung-bön som varade i vad som kändes som en evighet.
Så nu raderar jag idag. Låtsas som att den aldrig funnits. Och istället minns jag dej som du var när du levde. När jag spenderade mina helger hos dej. När vi skrattade. Gick med hundarna. Lagade mat tillsammans (läs: du lagade, jag badade badkar). När du tog hand om mej när jag var barn. Och alla andra underbart fina stunder vi haft tillsammans.
För nu sörjer jag dej. På riktigt. Nu gråter jag. Nu gör det så oändligt ont att det känns som om hjärtat ska brista.
Älskade, älskade mormor! Hoppas att du träffat morfar nu. Att du inte har ont längre. Att du kan gå med hundarna utan att halta eller bli trött. Jag hoppas så innerligt att du finns någonstans och fortfarande ser mej. Att du vet att jag tagit ditt efternamn. Att jag saknar dej så fruktansvärt mycket och att jag aldrig någonsin kommer glömma hur mycket du gjort för mej.
Fina du. Istället för att minnas hur fult kantorn spelade DIN låt så lyssnar jag istället på versionen du älskade.
Så ses vi sen. Eller hur...?
Fina fina Kicki. Tårarna rinner på mig. Minns exakt hur det kändes att begrava min mormor...
Massor av styrka och kärlek till dig! Krammmm Pia
Åh jag gråter när jag läser här idag
Tänk ändå så fantastiskt att ni fick så många mysiga o roliga stunder tillsammans.
Många kramar!!
Usch vad jobbigt det är att våra närmaste måste tas ifrån oss. Så klart din mormor vet allt som händer kring dig nu. Så klart hon vet att du tyckte att det var jobbigt idag. Så klart hon vet att du älskade henne mycket, mycket. Det tror jag iaf. Tänka så himla mycket fint ni fick tillsammans. Tänk att få känna så mycket för sin mormor. Det är stort. Hjärta till dig.
Fina Kicki, nu gråter jag också.. Jag lovar dig att hon finns med dig och ser dig vart du än är.. Den varmaste och största kramen skickar jag dig!
Gråter med dig när jag läser dina fina ord och minns din mormor. Alltid glad snäll och full fart, lika som resten av eran familj. En familj med mkt kärlek och närhet! Glömmer aldrig de härliga dagarna i Hånäset när vi var små.
kram
Nu sitter jag här å det tåras i ögonen.. ( är på jobbet å kan inte släppa fram dem riktigt)Skickar kramar till dig. Klart hon träffat din morfar. Och hon finns omkring dig och vakar över dig och din familj.
Ha det bäst, KRAM!
Åh du fina! Massor av kramar till dig.....
