Skakad!
Jag är sannerligen en enastående kvinna! Trotsar mina rädslor för att inte skrämma barnen.
Jag är fortfarande skakad efter morgonens drama. När jag stod i köket och på golvet ser den största spindel jag någonsin skådat i Sverige. Minnet är vagt på grund av chocken men jag ska försöka återberätta händelsen så korrekt som möjligt.
Men först; Jag borde få en bragdmedalj! För att jag höll inne med skriket, svalde gråten och istället agerade klarsynt.
Detta var vad som hände, strax efter jag fått syn på vår oinbjudne gäst:
Jag tog det största glaset vi hade och ställde det modigt över spindeln och jag lovar er, det small i glaset när den sprang mot dess väggar. Så satans stor var den. Övervägde att lämna den där och skriva en lapp till sotaren som var i antågande och fråga om han kunde vara så vänlig att kasta ut den. Men jag vågade inte eftersom spindeln förmodligen var så stark att den skulle kunna flytta glaset med hjälp av sin egen tyngd och kanske till och med välta det. Dessutom tror jag att min make skulle skämmas för mej och göra sej av med kaminen för att aldrig mer behöva se sotaren i ögonen.
Så istället tog jag ett pappersark och stack under glaset. Lyfte upp det och rusade ut på altanen och kastade glaset med spindeln.
Lennon: "Mamma, är du rädd för spindeln? Är den farlig?"
Jag: "Ja, för i helvete den är livsfarlig så spring för man vet inte om den kan ta sej tillbaka in i huset och gå till attack!"
Vill jag svara.
Men istället förklarar jag lugnt;
Jag: "Inte är jag rädd för spindeln heller. Den ville bara flyga ut på altanen."
När jag sedan klädde min son för dagis skakade jag kläderna noga för man vet ju aldrig hur många de är. För de kommer väl i flock?!
Hela dagen har jag nu gått runt och sett vad jag tror är spindlar. I diskmaskinen. I tomatlådan på ICA. I soffan. På Vinces body. I hans bajs. I hundens öra när jag gjorde rent det.
Gud, jag avskyr verkligen spindlar! Men jag (läs: min make) vill verkligen inte överföra min fobi till sönerna. Därav mitt iskalla handlande.
Bara för att tydligt redogöra för mitt hjältemod har jag fotat redskapen jag använde för fångsten. Dock var jag så fylld av skräck att jag inte vågade ta en bild med villebrådet i. Men jag vill ändå att ni ska få se.
Nedan: Glaset och pappret.
I am such a daredevil!!!
Modigt!! Inte för att jag förstår din irrationella rädsla för små små, pyttesmå spindlar (även om du säger det var en bjässe:)men om jag översätter det hela till att det hade varit en RÅTTA!! då...ja, då vet jag då rent inte. Mitt hjärta hade slutat slå på sekunden och att lugnt fånga odjuret inför barnen hade jag bara inte klarat. Så GRATTIS till dig min vän som jag saknar så det gör ont i bröstet. PUSS
Gud vad modigt! Jag är precis likadan!!! Turligtnog har jag fått en tuff son som häromdagen fick ta ut (en betydligt mindre men ändå) spindel ur vårt hus. Själv brukar jag annars kasta ikea kataloger eller dyl över så dom stendör o sen får dom ligga där tills någon slänger det hela. Så all heder till dig super mum!!! KRAM
;-)! Det är faktiskt en t-shirt jag har inte body, men mönstret är iallafall likadant. Ska gräva fram den ikväll och kolla storleken, men jag vill minnas att Oscar använde den när han var 8-9 månader, och han var också en tjockis- så det finns lite tid kvar (!). Så- vad sägs om träff inom snar framtid?
haha underbara Kicki, tack för dagens första skratt i Lissabon;)
Ett medkännande och hjärtligt skratt för att du bjuder på detta, det kunde lika gärna ha varit jag!
Så vännen, RESPEKT! Och kärlek!
vill ses snart! lOve
hahaha!
modig du e som inte slogs av panik framför barnen! hade det vart ja hade ja stelnat till å skrikit på marcus lr hämtat skorna å mördat den hehe
kram
Gu vad du är modig.
Sitter här å torkar tårarna. Skrattade så jag grät. Ha det bäst. KRAMAR
Å spindlar är OTÄCKA DJUR. De borde utrotas!!!!!
Håren krullar sig på mina armar... får rysningar i hela mig! Sympatier till dig syster, sympatier!
Åh, hjärtans kära vänner! Tusen tack för medhåll!!! Det fick jag definitivt icke av min man :(
Malin: A BIG one! And I´m kidding u not!!!! Puss
Ulli: Jag hoppas på mina två söner i framtiden! Love
Alexandra: Ja, just det! Det är ju en t-shirt jag har på mej på bilden. Men som sagt, lånar gärna! Så då måste vi snart ses! Jippi! Äntligen :) Jag kan komma till er nån kväll och hämta upp. När det passar, vill säga!
Kramen!
Pia: Glad att kunna underhålla dej på tjänsteresan :) Puss då!
Ann: Att mörda med skorna e ju livsfarligt! Då kan den ju anfalla!!! Kram :)
Jessica: Japp! Utrotas borde de :) Kram till dej!
Nämen fast det här...
Annica: Skönt att alltid ha dej på min sida i spindelfrågan :) Kram!!!
Cissi: Fast en ormjävel, då?! Hoppas verkligen inte att du står på spindelns sida in this matter!!! Love U!!!
