Hundar!
Jag älskar hundar! Har alltid gjort och kommer alltid att göra. Sedan jag var bebis har det funnits hundar i mitt liv. Jag har aldrig varit utan dem.
Min första egna hund skaffade jag för snart fyra år sedan. En galet glad flatcoated retriever vid namn Geisha. Svart som natten med mörka sneda ögon - därav hennes namn. Hon är fantastisk på många sätt. Snällare hund får man leta efter. Ungarna ramlar på henne, skriker, hoppar, springer runt henne, lånar hennes bädd, tar hennes ben. Men det enda min fina hund gör är att vifta på svansen. Dagarna i ända. Hon älskar alla! Verkligen. Är aldrig ledsen. Aldrig arg. Aldrig orolig eller nervös. Genuint glad bara. Hon är underbar att träna med. Samarbetsvillig och lättlärd. Alltid ivrig att vara till lags.
Hon är den finaste vän man kan ha. Finns alltid där. Sviker aldrig. Även om jag lämnar henne ensam eller skäller på henne eller inte hinner med henne. Hon är ändå lika glad. Varje gång jag öppnar dörren möter hon mej med viftande svans och leksak i munnen. Hon har väntat på mej och är överlycklig för att jag är hemma.
Jag tänker mycket på hur fin min hund är. Hur mycket hon betyder för mej och hur mycket jag älskar henne. Men igår och idag har jag en klump i magen. För jag tänker på när hon inte finns mer.
Såsom min svägerskas schäfer. Som var den mest speciella hund jag någonsin träffat. Så otroligt lojal och trogen sin matte. En hund som var helt omöjlig att inte tycka om. Hon har somnat in nu och det gör så ont i mitt hjärta. Jag kan inte ens ana hur hemskt det är för min svägerska och hennes familj. JAG gråter, vad gör då de?!
Men jag tänker att hon inte är helt borta. För änglar, visst finns dom?!
Min första egna hund skaffade jag för snart fyra år sedan. En galet glad flatcoated retriever vid namn Geisha. Svart som natten med mörka sneda ögon - därav hennes namn. Hon är fantastisk på många sätt. Snällare hund får man leta efter. Ungarna ramlar på henne, skriker, hoppar, springer runt henne, lånar hennes bädd, tar hennes ben. Men det enda min fina hund gör är att vifta på svansen. Dagarna i ända. Hon älskar alla! Verkligen. Är aldrig ledsen. Aldrig arg. Aldrig orolig eller nervös. Genuint glad bara. Hon är underbar att träna med. Samarbetsvillig och lättlärd. Alltid ivrig att vara till lags.
Hon är den finaste vän man kan ha. Finns alltid där. Sviker aldrig. Även om jag lämnar henne ensam eller skäller på henne eller inte hinner med henne. Hon är ändå lika glad. Varje gång jag öppnar dörren möter hon mej med viftande svans och leksak i munnen. Hon har väntat på mej och är överlycklig för att jag är hemma.
Jag tänker mycket på hur fin min hund är. Hur mycket hon betyder för mej och hur mycket jag älskar henne. Men igår och idag har jag en klump i magen. För jag tänker på när hon inte finns mer.
Såsom min svägerskas schäfer. Som var den mest speciella hund jag någonsin träffat. Så otroligt lojal och trogen sin matte. En hund som var helt omöjlig att inte tycka om. Hon har somnat in nu och det gör så ont i mitt hjärta. Jag kan inte ens ana hur hemskt det är för min svägerska och hennes familj. JAG gråter, vad gör då de?!
Men jag tänker att hon inte är helt borta. För änglar, visst finns dom?!
Kommentarer
Trackback
