Frun berättar

Mitt barn: "Lennon tycker inte om fiiiisk!!!"

Va?! Det har ju ungen gjort ända sedan han kunde svälja lagad mat. Han har alltid älskat fisk!

Mitt barn: "Neeeeej, Lennon äta fisk! Ta bort den!"

Vad i hel...?! Men smart som jag är kommer jag på trixet;

Jag: "Nej, det är inte fisk! Det är lax!"

Mitt barn: "Lennon äta lax. Det är bättre!"

Ha! Jag överlitstade honom! Enkelt att vara mamma! Fattar verkligen inte vad andra föräldrar klagar på när barnen inte äter. Det är väl bara att vara smartare än sin unge!

Tills idag.

Mitt barn: "Nej, Lennon tycker inte om fisk!!! Lennon inte äta den! Lennon färdig!"

Here we go again. Men eftersom jag är en sådan god mor så vet jag hur jag ska hantera situationen.

Jag: "Det är inte fisk. Det är lax!"

Mitt barn: "Neeeeeeej! Lennon tycker inte om fisk!"

Jag: "Men det är ju lax!"

Mitt barn: "Neeeeeej! Inte lax osså!"

Dagis! Jag skyller på dagis! De har ju sagt att han inte äter fisk där. Precis som de andra barnen på avdelningen. Alltså är det de andra barnens fel! De har lurat i min unge att fisk är äckligt. Det kan inte finnas någon annan förklaring. För hur kan han helt plötsligt komma på att han inte gillar fisk?! Jag är helt övertygad om att när barn träffar andra barn så kommer de överens om att ingen ska äta fisk.

För jag tror inte att mitt barn är två år och trotsig. Jag tror heller inte på utbrottet jag fick idag. Det var nog bara en mardröm. Mitt barn är inte trotsigt och jag brusar inte upp i onödan. Här hemma gör barnet inget otillåtet och föräldrarna tappar aldrig besinningen. På Fiskarhagsvägen 1 i Sjöboviken råder total frid och det är hit man ska komma på studiebesök om man har trotsiga barn och är en trött förälder. Här lär vi ut den rätta pedagogiken.

I so wish!

Hur gör man? Hur är man mamma?

Bara en fråga liksom.