Frun berättar

Jag befinner mej i Umeå hos min underbart goa vän, Malin. En hel helg. Hon och jag. En massa prat, många skratt och kramar. Jag har sovit ljuvligt utan att behöva vakna tidigt. Ätit långa frukostar. Träffat goa vänner på middag. Fikat på stan och bara varit. Det har varit så fantastiskt härligt!

Idag är det söndag och om ett par timmar flyger jag tillbaka till min fina familj. Det känns alltför snart att lämna Malin samtidigt som jag värker av längtan efter mitt fina barn. Och min man såklart! Jag har en tendens att älska tusen gånger starkare på avstånd. Som nu. Jag saknar dem där hemma så mycket att magen gör ont. Jag tänker att när jag kommer hem ska jag aldrig sluta pussa Lilleman och aldrig mer ligga längre bort än två millimeter från Johan. Jag ska kyssa min man hela natten och på dagen ska jag sitta på golvet med Lennon och aldrig tröttna på att leka. Verkligheten blir förstås inte så. Den blir normal :) Jag kommer hem. Pussar ihjäl Lennon och sover tätt intill maken tills jag avlider av värme och svettningar. Så är det vardag igen. Men tiden borta har återigen gjort mej starkt medveten om vilken fin familj jag har. Hur mycket jag älskar dem och hur viktiga de är.

Alla dessa tankar och känslor har fått mej att tänka mycket på mej och Johan. På hur jag känner för honom och på vårt liv ihop. Jag och Malin har pratat om bröllopsfesten och jag har varit tvungen att lyssna till den låt jag sjöng för Johan den kvällen. Bara för att han inte finns här. Bara för att bli påmind om honom. Och för att känna det jag alltid känner när jag hör den låten. KÄRLEK!

Nu har Malin (I love u!) hjälpt mej med att länka till Youtube. Så nu kan jag inte låta bli att länka till låten jag sjöng för Johan på festen. Bara för att ni ska få höra hur underbart fin den är. Lyssna på texten!!!

Enjoy!