Vardagshjälp önskas!
Till 90-talet!
Då när jag var ful i håret och aningen kraftigt byggd (läs: småfet). Då när det pirrade i magen varje gång jag gick genom "kapprummet" ifall Han skulle sitta där. När jag sket fullständigt i läxor och plugg. När jag fick lämna klassrummet för att jag inte kunde sluta skratta. När jag aldrig pratade med mina föräldrar förutom när vi bråkade, vilket INTE kan symboliseras som prat. Då när jag hade Jon Bon Jovi och Kevin Costner på väggarna i flickrummet. När jag inte tog något ansvar och ALDRIG behövde varken storhandla eller laga mat. Heller inte äta om jag icket behagade.
Till den tiden längtar jag! Av någon underlig anledning. För jag vet att den inte var särskilt rosenskimrande alla gånger.
Speciellt inte när Han aldrig ringde. När jag fick usla resultat på proven. När jag villle väga max 35 kilo. När jag var tvungen att hjälpa till hemma eller när mamma arbetade sent och varken hade handlat eller lagat mat. För att inte tala om alla tårfyllda nätter när Han inte sov över. Eller alla telefonsamtal till vänner som sympatiserande ältade med mej (eller vad säger du, Ulli? Både utanpå och innanför täcket!).
Det var ju egentligen en bedrövlig tid! Mycket tonårssmärta och MÅNGA tårar. Så varför sitter jag då här och längtar dit?
För att jag är usel på vardag! Jag är så jävla dålig på att sätta guldkant på tillvaron att jag borde få Nobelpriset i att vara tråkig!
Give me some advice girls! Help me out here!
Snart har jag lyssnat sönder mina favoriter från unga år. Hjälper föga, kan jag tillägga. Men vem kan låta bli att inte längta tillbaka när man hör denna?! Detta var även brudklänningen jag drömde om :)
I feel for you!
Kan inte annat än erkänna att jag själv har samma obegripliga längtan tillbaka ibland.
Dock har vi båda underbara familjer som uppskattar oss för vad vi är. Det gäller bara att ta tillvara på stunderna, även om det ibland känns svårt.
Ja du...minns du blandbandet med depp/kärlekssånger vi lyssnade på när vi satt hemma o tyckt synd om oss själva på fredagskvällarna...
Nä vardag är trist men faktum är att den är lättare när solen skiner o det är lite ljusare. Just november och faktiskt också januari är månader som bör raderas ur kalenderna med omedelbar verkan.
Det är ju inte lätt att älska livet när allt är grått, blött, geggigt och blåsigt...blir ju gärna så även inne då.
KRAM
Men hur f-n stavar jag...menar alltså Tyckte samt kalendrarna :-)
Puss finis! Men vet du vad du är bra på? På att vara världens bästa vän, på att skratta och entusiasmera, på att lyssna och ge råd, på att laga mat och baka och du berättar de roligaste historierna och förgyller rummen du går igenom. Ganska bra skulle jag säga:). Jag hade gärna sett dig i den där bröllopsklänningen dock:). Jo vardagslivet kan vara trist men också mysigt ibland. Det är kallt i Fl idag:(. Hör av dig gums.
