Frun berättar

Ni fina vänner som skriver roliga och fyndiga kommentarer; TACK! Jag blir lika glad och varm om hjärtat varje gång. Här vill jag dock reservera mej för Ullis och Annicas sista kommentarer om att det faktiskt finns fler foton på mej i kategorin ASFUL! Men om man betänker min makes kommentar för ett par år sedan, då jag visade honom foton från förr, så bekräftar ni ju egentligen bara the ugly truth.

Johan: "Jag är glad att vi inte träffades tidigare!"

Känns sådär liksom. Fast fager var jag inte som tonåring.

Nu till något annat.

8 veckor to go. Eller 6 veckor i mitt huvud. Till beräknad förlossning. Tills jag ska ligga där och skrika att någon för i helvete måste hjälpa mej! Eller att ingen annan kan ha haft så här jävla ooooont! Eller alternativa ogenomtänkta yttranden.

Men jag förbereder mej. Med vansinngt många dammsugningar, tydligen. Jo, för det är vad jag ägnar min lediga tid till. Man kan tycka olika saker om just det. Men för mej är det uppenbarligen viktigt att hemmet är sterilt som en förlossningssal.

Fast,

jag preparerar även på fler sätt. Ett av dem är samtal med kurator. Jo, för jag insåg till sist att jag har vissa svårigheter med livet för närvarande.

Hon är bra! Kvinnan jag träffar. Gråhårig, erfaren och pålitlig. Sådan som jag tänker vara på äldre dar.
Efter vårt första samtal satt jag där och undrade vad hon egentligen tänkte om mej. För där satt jag med tårarna rinnandes och svamlade om tusen olika saker som rörde sej i mitt snurriga huvud. Och när den gråhåriga kvinnan hostade för att svälja sitt skratt, insåg jag det absurda i vad jag sa;

Jag: "Och så är det så jävla jobbigt att jag måste städa hela tiden. Snyft, snyft... Jag får så ont i fogarna av att dammsuga två gånger om dagen. Snyft... Och sen blir ju badrummet så äckligt och då måste jag ju städa där också. Snyft, buäääääääää....."

Kuratorn: "Så du menar att... Host, host (läs: skratt, skratt). Att du dammsuger två gånger om dagen?!"

Jag: "Jaaaaaa, snyft, snyft..."

Kuratorn: "För att i din värld, så behövs det?! Host, skratt, host..."

Det är då jag snyter näsan, rätar på mej och tycker att det är oerhört pinsamt att jag sitter där och tar upp hennes dyrbara tid. För who cares about ett rent hem?! När man väntar på världens finaste bebis! När man redan har världens finaste pojke! När man bor underbart fint och är gift med den bästa samt har en hund to die for!

Va?! Va?! Va?!

Jag bara undar?! Vem bryr sej?! Någon...?

Nä, tänkte väl det.

Iallafall har jag fått handfasta tips om hur jag ska sluta se "skiten" här hemma. Hur jag bara ska använda min tid till att njuta av magen (duh!!!!!) och mysa med familjen. Tills det är dags att ligga där med särade ben och skrika otrevligheter till de som vågar göra något som inte behagar mej.

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag dock tillägga att jag faktiskt också hade viktiga saker att dryfta med kuratorn. Jobbiga tankar om RIKTIGA saker som får mej att må mindre bra. Samtalet lättade aningens på trycket. Det kändes skönt!


Sen skrattade jag gott igen! Åt detta;