Klagomål :)
Först och främst. Hur kommer det sej att jag verkar ha fullt upp med EN unge. När alla familjerna Annorlunda fixar flockarna utan besvär. Själv springer jag runt i huset som en skållad råtta och undrar vad jag kan hoppa över att göra till förmån för andra sysslor. Ibland vaknar jag mitt i natten med skräck-klumpen i halsen och tror på fullaste allvar att jag glömt Geisha ute. Har också hänt att jag vaknat vid halv fem-tiden och gormat att jag minsann försovit mej och jaha, då var det kört då.
Sen frågar jag mej själv varför jag överhuvudtaget orkar bekymra mej över att operan ska till Moskva. Dessutom får jag ju ALLA emot mej när jag berättar hur dåligt jag tycker det är. ("Vaddå!!!??? Hon é ju bra ju!!! Inte som alla andra tönt-schlagers!" ) Att uppröras av ovidkommande saker måste få ett stopp i Fruns liv!
Också mycket intressant att jag under två månaders tid skyllt alla feberattacker samt halsontar på dagis, när jag i själva verket äro smittbäraren. Jorå, ser ni! Här går man omkring med streptokocker/svinkoppor/herpes/en massa annat äckligt. Men dessa bakteriehärdar sitter inte, som på gemene man, i halsen utan i fejjan! Japp. Min teori om att det var stressutslag har kastats omkull och blivit ersatt av smittosamma finnar. Det är verkligen lika äckligt som det låter! Jag har tusen lager smink för att inte skrämma människor jag möter. Nästan som om jag vore spetälsk.
Elräkningen slog rekord denna månad och jag skulle vilja stämma E.ON. Fast jag tror inte att det skulle funka. Lösningen är fömodligen dusch varannan dag i max tre minuter. Ju mer jag tänker på det desto mer vill jag sätta dit dom jävlarna!
I snart två år har vi bott här. Inget av det jag skulle göra senast en månad efter inflyttning är gjort. Hemskt irriterande!
Vi städade igår. Leran har kommit till byn. Geisha blir lortig. Det ser inte städat ut längre.
Förra veckan skulle jag springa in på ICA och handla en banan till min son innan hämtning på dagis. Jag var visst upprörd över något och kom ut ur affären med en kanelbulle till mej själv. Detta insåg jag när jag redan satt mej tillrätta i soffan på jobbet. Till och med kollegan samtyckte när jag uttryckte vilken usel mamma jag är.
Med hopp om en ljusare framtid :)
Inser när jag läser igenom mitt inlägg att jag gillar att beklaga mej. Tur att jag hinner med det iallafall :)
Och jag säger till alla att det inte är så mkt mer jobb med 2 barn än ett, men nu när jag bara haft Ophelia hemma några dagar så insåg jag att just ja...det var så här smidigt det gick med bara ett...
Så helt enkelt...skaffar ni en till så är det först då du inser att det inte är fullt upp med bara 1.
Fast det såklart kan vara det ändå..svammel svammel o åter svammel, sängen nästa. Kramen
haha ja du min vän...
Även jag tillbringade kvällen med att titta på Familjen Annorlunda..min teori är att får man fler än 2-3 barn så blir man nog illa tvungen att inse att man ej längre har tid för Egen-tid, vuxentid etc etc..utan ALL tid går till barn och familj.
Men vi som bara har 2-3..vi vill nog gärna både äta och behålla kakan. Själv skulle jag aldrig kunna vara en bra mamma om jag inte fick min egen tid oxå..då skulle jag varken orka med mig själv, min man eller mina barn..och defintivt inte huset.
Och du...tror du var värd och verkligen behövde den där bullen!
LOVE!!!
Ojoj, här saknas balans.. Tänk så här:
- Tänk hur mycket vardagsmotion du får, sätt på dig en stegräknare vet jag..
- När det gäller schlagern; någon måste ju vara emot, hur ska det annars bli någon rolig diskussion?
- Någon måste ju axla manteln som smittbärare, för hur skulle det gå om ALLA vore friska hela tiden??
- Är du säker på att du preciserade vilket år du menade när du skulle ha saker gjorda i huset?? Det kan ju lika gärna vara 2010!!
- Lera ute, sol i själen. Våren är på väg!!
- Å så var det KANELBULLEN, hmm.. nä den får du stå för!! ;o)
Ha en bra dag!
