Frun berättar

Jag är en rastlös person. Jag vill att saker ska ske snabbt och ofta. Jag älskar att ha saker inplanerade. Vill hellre ha för mycket än för lite av allt. Sådan har jag alltid varit. Och, inser jag nu, kommer nog alltid att vara.

När jag bestämt mej för något, så händer det. Vill jag någonting av hela mitt hjärta finns det sällan något/någon som kan stoppa mej.

Detta, på både gott och ont.

En vän frågade mej på jobbet idag om jag fortfarande kände tomhet efter bröllopsfesten. Det känns inte lika tomt. Mer avlägset nu och det är väl så det ska vara. Så skämtade jag med vännen och sa att nu måste det snart hända något igen. En utomlandsflytt eller en graviditet månne. Vi skrattade båda två. Vännen sa, så sant som det är sagt, att jag kanske borde ta det lugnt en stund.

Nu har jag kommit hem och Lillen har somnat. Sitter här med en kopp te och funderar medans jag skriver (därav snurrigt inlägg). Om jag ska vara ärlig så kanske jag skrattar och skakar på huvudet åt mej själv när jag säger sådana saker som ovan. Men någonstans inom mej så är det en längtan. Okej, jag kanske inte på allvar menar att jag ska bli gravid. Men det jag uttrycker när jag säger så är min önskan om att något ska hända.

Vi pratar här hemma om USA. Att det skulle vara underbart att sticka iväg ett halvår/år och bo där. Vi pratar bara löst om det. Hur vi skulle kunna göra med huset. Sälja? Hyra ut? Om mina föräldrar kan ta hunden? Om vi kan ta tjänstledigt osv. Bara lösa planer alltså.

Men jag inser att ju mer vi pratar om det, desto verkligare blir det för mej. Jag vet att Johan förmodligen inte funderar så mycket mellan våra samtal. Men jag själv har redan hyrt ut huset och skickat in visum ansökningar. Överdrift, men ni fattar! I tanken är jag redan i USA.

När ovanstående dröm blir verklighet, vet jag inte. Men det känns bara skönt att veta att det KAN hända.

Under tiden mår jag gott här. I Sjöboviken. I vår lilla villa med vår stora baksida (som jag ska spränga om inte gräset kommer som utlovat på frö-säcken!). Tillsammans med min ljuvliga familj.

Detta, hur snoriga och trötta vi än är :)