Frun berättar

Jag vet!!! Jag vet!!! Jag vet!!!

Jag vet att graviditet inte är ett sjukdomstillstånd! Och jag vet också att jag är bedrövlig som klagar! Men fy satan, vad illa jag mår!!! Jag vill kräkas och äta och kräkas och sova och äta och kräkas och sova och blablablablablablablablabla...ARMEN!

Jag beundrar varje kvinna som skrider omkring i vecka 6-16 och är pigg, stark och vacker. Deras män bör vara ytterst stolta och tacksamma och älska dem högre än någonsin.
Min man, däremot, bör nog tänka om. Eller iallafall ifrågasätta sitt val av fru. Jag är varken stark eller pigg. Och definitivt INTE vacker! Nej och åter nej! Jag är endast ett skal av mitt forna jag... Och för att skriva i klarskrift: I SUCK!!!

Förlåt, Johan! Förlåt! Och jag älskar dej för att du finns kvar varje morgon jag vaknar. För att du hämtar frukt och vatten när jag behöver. För att du lugnt ber mej slappna av när jag får panik över att jag måste spy. För att du badar vårt barn så att jag får sova. För att du går morgonpromenaden med hunden när jag inte ens kan tänka tanken att lämna sängen. För att du är du och för att du trots allt älskar mej! Och för att du är lik Jon Bon Jovi ;)

Jag är verkligen värdelös på att vara havande! Men ljuset i tunneln torde snart lysa upp min väg. De första vidriga veckorna är över om bara en kort stund. And until then...så tröstar jag mej med att vår lilla bebis därinne förmodligen mår alldeles utmärkt av flödande hormoner.

Slutligen vill jag uttrycka min djupa tacksamhet till Anna som ALLTID tycks veta vad Frun behöver ;) Länken är flitigt spelad!!!