Är det verkligen grönare på andra sidan?!
Min semester är över. Slut. Fyra veckor har jag alltså kräkts och sovit bort. Känns inget vidare. Speciellt inte när jag läser min lista som jag skrev första dagen på semestern. Det var något om rensning i garderober, plantering av blommor, fixande i trädgård och en massa annat som jag absolut inte har gjort!
Så nu cyklar jag runt kvarteret på kvällarna och sneglar bittert på alla granngårdar som gjort allt på min lista och lite därtill. Maken säger till mej att jag inte ska jämföra mej med andra. Men jag vet inte hur man INTE ska göra det. Jag är en sådan där människa som oftast tycker att gräset är grönare på andra sidan.
Som när jag aldrig hade varit gravid. Då gick jag runt och längtade efter en rund mage. Tänkte att inget kunde väl vara härligare än att vara pregnant. När min mage sedan började växa ville jag hellre sitta på uteserveringarna i vältränad kropp och sippa vitt vin. Eller som när jag inte hade barn. Då kunde fritiden ibland kännas långsam och tråkig. Jag såg med avund på vänner som hade barn hur härligt de hade det på ledig tid. Så ville jag också ha det! Nu när jag har min fina unge kan jag längta ihjäl mej efter en låååååångsam eftermiddag utan några sysslor att utföra. Eller när vi bodde mitt i stan. Då hatade jag alla männsikor som var i vägen och höll nästan på att kvävas utan trädgård. Nu sitter jag här i vårt fina hus med vår stora trädgård och önskar att allt kunde växa av sej själv utan att skötas om.
Inte så att jag inte vill ha mitt barn eller att jag inte vill bo i hus med stor trädgård som måste skötas. Nej, det är INTE så jag menar. Men jag märker hur usel jag är på att uppskatta det jag faktiskt har! Har jag det ena så vill jag ha det andra å vice versa.
Jag måste helt enkelt ändra på det. Som nu. När jag är gravid för absolut sista gången. Nu bör jag njuta! Rund mage kommer jag aldrig mer att ha (inte på grund av bebis iaf) och vin på vår snart nybyggda altan kan jag njuta av under många år i framtiden (inser att jag efter detta inlägg may seem like an alcoholic, men...det...det är jag ju inte...även om jag gillar vin...ehhh...äh, jag är en sund vindrickare helt enkelt. Och vem längtar inte efter ett glas vitt i värmen? Och nu har jag förklarat mej för mycket så nu tror alla med all säkerhet att jag är en alkoholist så...ja...nej...).
Så ska jag också njuta av att mycket INTE är färdigt på vår tomt och i huset. För tänk alla ideér vi kommer att kläcka och vad fint vi kommer att ha det om några år! Varför stressa?! Någon gång blir vi klara. Och vi lider ju inte nu. Eller jag gör tydligen det. I smyg. När jag cyklar runt området och glor på alla fina hus och trädgårdar. Fast vem vet hur människor har det egentligen? En fin fasad kan dölja mycket.
Nog om det.
För att avsluta detta inlägg med något bra så kan jag meddela att lilla bebben gav sej till känna igår. Jag låg på mage och kände småsmåsmåsmåsmå rörelser. Mysigt! Tråkigt bara att Johan inte kände. Men om några veckor böljar nog hela magen av vilden som simmar runt därinne.
Nu återgår jag till jobbet. Måste nog fika ännu en gång :) DET njuter jag iaf av. Att få fika utan dåligt samvete. Fet blir jag hur som helst!
Så nu cyklar jag runt kvarteret på kvällarna och sneglar bittert på alla granngårdar som gjort allt på min lista och lite därtill. Maken säger till mej att jag inte ska jämföra mej med andra. Men jag vet inte hur man INTE ska göra det. Jag är en sådan där människa som oftast tycker att gräset är grönare på andra sidan.
Som när jag aldrig hade varit gravid. Då gick jag runt och längtade efter en rund mage. Tänkte att inget kunde väl vara härligare än att vara pregnant. När min mage sedan började växa ville jag hellre sitta på uteserveringarna i vältränad kropp och sippa vitt vin. Eller som när jag inte hade barn. Då kunde fritiden ibland kännas långsam och tråkig. Jag såg med avund på vänner som hade barn hur härligt de hade det på ledig tid. Så ville jag också ha det! Nu när jag har min fina unge kan jag längta ihjäl mej efter en låååååångsam eftermiddag utan några sysslor att utföra. Eller när vi bodde mitt i stan. Då hatade jag alla männsikor som var i vägen och höll nästan på att kvävas utan trädgård. Nu sitter jag här i vårt fina hus med vår stora trädgård och önskar att allt kunde växa av sej själv utan att skötas om.
Inte så att jag inte vill ha mitt barn eller att jag inte vill bo i hus med stor trädgård som måste skötas. Nej, det är INTE så jag menar. Men jag märker hur usel jag är på att uppskatta det jag faktiskt har! Har jag det ena så vill jag ha det andra å vice versa.
Jag måste helt enkelt ändra på det. Som nu. När jag är gravid för absolut sista gången. Nu bör jag njuta! Rund mage kommer jag aldrig mer att ha (inte på grund av bebis iaf) och vin på vår snart nybyggda altan kan jag njuta av under många år i framtiden (inser att jag efter detta inlägg may seem like an alcoholic, men...det...det är jag ju inte...även om jag gillar vin...ehhh...äh, jag är en sund vindrickare helt enkelt. Och vem längtar inte efter ett glas vitt i värmen? Och nu har jag förklarat mej för mycket så nu tror alla med all säkerhet att jag är en alkoholist så...ja...nej...).
Så ska jag också njuta av att mycket INTE är färdigt på vår tomt och i huset. För tänk alla ideér vi kommer att kläcka och vad fint vi kommer att ha det om några år! Varför stressa?! Någon gång blir vi klara. Och vi lider ju inte nu. Eller jag gör tydligen det. I smyg. När jag cyklar runt området och glor på alla fina hus och trädgårdar. Fast vem vet hur människor har det egentligen? En fin fasad kan dölja mycket.
Nog om det.
För att avsluta detta inlägg med något bra så kan jag meddela att lilla bebben gav sej till känna igår. Jag låg på mage och kände småsmåsmåsmåsmå rörelser. Mysigt! Tråkigt bara att Johan inte kände. Men om några veckor böljar nog hela magen av vilden som simmar runt därinne.
Nu återgår jag till jobbet. Måste nog fika ännu en gång :) DET njuter jag iaf av. Att få fika utan dåligt samvete. Fet blir jag hur som helst!
Kommentarer
Postat av: Rosie
Skönt och se att jag inte är ensam! Du är underbar Kicki som sätter ord på det jag också går och tänker! Alla andra har gjort men inte jag... Åker till västkusten imorgon, då slipper jag se allt ogjort på ett tag.. Saknar dig! Stor KRAM!
Trackback
