Frun berättar

Jag har lugnat ner mej en smula. Kan till och med tänka tillbaka på vår underbara dag/kväll/natt utan att magen knyter sej och tårarna börjar rulla. Jag har även lyckats tacka några av mina fina vänner "live" utan att bryta ihop och snyfta heldlöst. Alltid något...

Det är vardag i Sjöboviken. Matdosorna packas flitigt varje kväll och klockan ringer plikttroget way too early. Ungen nattas på anständiga tider och hunden rastas när den behöver. I måndags kväll hade jag sådan ångest över vardagen att jag var tvungen att titta på TV4:s dokumentär, Familjen Annorlunda. Tre familjer med varsin, enligt mitt tycke, alldeles för stor barnaskara. Där kan man snacka planering, vardag och konflikter. Efter att ha sett programmet var jag en skvätt mindre bekymrad över hur jag ska orka med alla gråa dagar fyllda av just planering och konflikter. A walk in the park med ett barn och en hund och (förhoppningsvis) samma make hela livet.

Men jag tänker att det kanske är något litet fel på mej ändå. Eftersom jag grips av panikliknande känslor när något kul är över. Jag vill liksom att det ska vara roliga hattar hela tiden, varje dag och alltid. Även om de roliga hattarna förmodligen inte skulle vara så roliga efter månader av roliga hattar... Om det ständigt vore pure happiness kanske jag inte skulle uppskatta lyckan så som jag gjorde under helgen. Eller?!

Nu blir det djupt (enligt mina mått mätt).

The Secret, boken ni vet, som handlar om Lagen om attraktion. Dvs "det jag tänker det får jag". Om det jag tänker är positivt alltså.

Ett exempel:

Om jag vill ha en ny bil. Då måste jag först vara tacksam för den bil jag har och uppskatta den för att den funkar och tar mej dit jag vill. Så ska jag sedan tänka och se framför mej hur jag har den där nya bilen och hur jag känner mej när jag kör den. Det funkar INTE att tänka NÄR jag får den utan ATT jag HAR den. Till slut kommer jag alltså få den där bilen eftersom det är vad jag tänker och känner. Alla tankar jag skickar ut i universum kommer tillbaka till mej i bilder och dessa bilder är alltså mitt liv. Jag får INTE tänka "usch, nu har jag inga pengar" för då sänder jag ut "inga pengar" och det är vad som blir mitt liv.

Got it?!

Nähä...

Läs boken!!!

Jag gjorde det och både jag och maken var peppade. Faktum är att vi fick det mesta vi tänkte. Men senare kom vi in i en mindre rolig period och våra tankar blev negativa och vips så var det inte lika bra längre.

Då är ju bara frågan;

Hur i hela helvetet vänder jag på mina negativa tankar?! När jag står där med trasig bil, hungrig unge, kissnödig hund och redan är en kvart försenad. Hur kan tanken "tack för att jag inte är magsjuk" få mej att inse att livet inte är så illa ändå?! Jag har verkligen svårt med det. Det känns som om jag skämtar. Men det kanske är det som är grejen. Hjärnan uppfattar inte ironin utan blir faktiskt tacksam och glad över att jag inte är magsjuk.

Jag försöker:

- Kontot är tomt efter festligheterna.

Blir:

- Tack för att jag har kylen är full av matrester så att jag inte behöver storhandla innan lön!

- Golvet i hallen har spruckit.

Blir:

- Tack för att vi har en hall!

- Jag kan inte andas på nätterna av allt snor.

Blir:

- Tack för att min mamma kan skriva ut Rinexin.

- Geisha är ouppfostrad.

Blir:

- Tack för att min hund är den snällaste och gladaste i världen.

- Mitt ansikte är fullt med utslag igen.

Blir:

- Tack för att det finns smink.

Och när jag nu läser igenom alla dessa löjliga "problem" så inser jag faktiskt att jag borde sätta på mej en rolig hatt och förstå att vardagen också har its silverlining.

Gud, så äckligt käckt och pretentiöst. När jag egentligen vill vara patetisk, ledsen och nedstämd.

Dagens tacksamhetstanke:

TACK för att min dag blev så lugn och skön!