Frun berättar

Jag älskar teveprogram i stil med Lyxfällan och Rent hus. Av mindre ädla skäl dock.

Jag känner mej som en bättre människa. Lite för mer än dem det handlar om. För jag har iallafall inte lån som överstiger sakernas värde och handlar aldrig på kredit. Mitt hus kanske inte är hundhårsfritt men någon ingrodd smuts finns icket. Heller inga kartonger fulla med skräp som borde kastats för längesen. O, nej! Jag har ordning på både ekonomi samt hus. Därmed är jag lite bättre.

Så ligger det ju förstås inte till. För hur kommer det sej att jag måste se dessa program? Varför känner jag mej lättad när jag tittar och inser att sådana stora problem har inte jag? Varför känner jag mej normal? Varför är det skönt att veta att andra har större issues än jag själv?

Är det för att  jag inte vill förstå att jag inte är perfekt? Att varken jag eller någon annan människa ALLTID har "rent mjöl i påsen"?

Egentligen är det ju en hemsk sida hos mej! Som om jag gottade mej åt andras olycka. För att få känna mej lite perfekt åtminsone. 

När det sedan händer otäckt jobbiga saker i min egen familj, hatar jag plötsligt allt det perfekta! Då blir jag rädd för människor som är som jag. Som hör om andras olycka och tänker; "Phu, tur att det inte händer mej!". Jag vill smälla till dem och skrika åt dem att sköta sitt! Att titta och se att de själva faktiskt heller inte är perfekta.

Ibland händer det saker i livet som blir en dyr läxa. Nu har det hänt mej. I min familj. Jag är arg, ledsen, rädd, orolig, förtvivlad and u name it! Mina tankar ligger som ett ihoptrasslat garnnystan och det är till synes helt jävla omöjligt att hitta ena änden.

Det är nu jag inser att ALLTING även kan drabba mej. Saker händer inte bara andra. Nog har jag väl vetat det. Men nu står det så tydligt skrivet framför mej. Det är nu jag ser det och upplever det.

"Allt som inte dödar, härdar."

Sägs det. Och jag antar att det är sant. Men just nu känns kostnaden för hög. Nu vet jag inte om jag kan betala priset.

Livet är jobbigt och tungt nu. Jag vill helst av allt somna för en stund. Sedan vakna när allt ordnat upp sej. När allt är bra igen. När jag kan fortsätta med att "vara perfekt". När ett rent hus och välordnad ekonomi känns som det viktigaste i livet.

I nöd och lust sa vi för ett år sedan, jag och Johan. Och jag är jävligt glad att han lovat detta!