Frun berättar

Glass eller Baileys? Glass eller Baileys?? Glass eller Baileys??!

Hur kan jag vara så obeslutsam över att sådant oviktigt beslut?! Glass eller Baileys?! Hur svårt kan det va?! Ta båda då för i helvete!!!

Jag blir lätt galen på mej själv!

Som igår...

Har som bekant ett ganska stort kontrollbehov. Något jag jobbar med! Igår blev jag dock chockad över mej själv och hur mycket som sitter kvar sedan USA-tiden.

Tänker inte gå in på otäcka detaljer om hemska händelser over there. Kan bara kort och gott berätta att jag av olika anledningar har hemskt jobbigt med att bli "borttryckt" av personer jag ringer till. Någon ser mitt namn på displayen och trycker röd knapp. Hemska tanke!!!

Detta var precis vad som hände igår. Maken jobbade över (vilket jag redan visste) men när svärfar ringer och undrar varför J´s mobil tutar upptaget hela tiden blir jag, utan förvarning och helt irrationellt, galen av oro. På några minuter är jag redan skild och J har gift om sej med den snyggaste kvinnan i världen med vilken han också väntar ett kärleksbarn med och från dags dato vill han ej längre ha kontakt med varken mej eller Lennon. Jorå, ser ni! Så låg det till i min lilla ärt-hjärna.

Logiskt skrattar jag åt min teater i huvuvdet. Men i magen och hjärtat gråter jag floder.

Logiken:

Att J överhuvudtaget skulle ha hunnit träffa någon sedan Lilleman kom är absurt med tanke på jobb, husbygge, hund och unge (nåväl, tjatig Fru bör tilläggas). Och OM OM OM han ändå gjort det så är tanken på att han faktiskt skulle ha fått arslet ur den berömda vagnen och act on it, löjeväckande! Att han sedan skulle orka ha sex med henne efter en hel dags jobb och under tiden ha mobilen påslagen, höra att det ringer, avbryta samlaget, hämta mobilen, se mitt namn och sedan trycka på röd knapp, känns onekligen väldigt låååångsökt. Jag skrattar faktiskt åt det när min kära vän Malin raljerar om orimligheten i det.

Magen och hjärtat:

Klart att J gör saker som inte jag vet. Och hur kan jag vara så säker på att han vill leva med mej? Han kanske har träffat en kvinna som varken tjatar eller ojjar sej över sandiga golv. Varför skulle han vilja vara kvar när han sett vem jag verkligen är?! I could keep going, men jag besparar er mina patetiska ångestframkallande löjligheter!

Ingenting av vad jag upplevde igår har med mitt nuvarande liv att göra. All oro och alla hemska föraningar är spöken från ett annat liv. Ett liv som ofta känns overkligt att tänka tillbaka på. Ett liv som jag trodde att jag bearbetat och lagt bakom mej. Jag hade ingen aning om hur enkelt allt kunde rivas fram och jag blev chockad över intensiteten i känslorna.

Idag känns allt bra igen. Men det hade det inte kunnat göra utan J. Det känns endast bra för att han inte blir arg och för att han fattar och för att han hjäper mej!

Det är sådana gånger jag undrar varför jag någonsin klagar på honom. När han uppenbarligen är finast av alla!!!