Frun berättar

Förmodligen använder jag fel terminologi när jag säger att jag har fobier. Jag anar att fobi, rent medicinskt, står för andra saker än vad jag menar när jag använder termen. Jag är asrädd för spindlar, mörker och flygningar. Inget uppseendeväckande alltså.

Trots mina rädslor är jag förvånansvärt oförstående inför vänners dito. Kan till och med fnissa lite åh-vad-gullig-du-är-som-är-så-rädd-för-vaddetnukanvara aktigt. Ganska så nedvärderande, come to think of it.

Från verkligeheten idag:

Jag och maken befinner oss för närvarande i Umeå. Helt ljuvligt, har vi det! Umgås intensivt med underbara Malin och hennes likasinnade sambo. Vi skrattar hejdlöst åt ytterst roliga minnen från tolkutbildningstiden (läs: jag och Malin dör av skratt åt våra egna bedrifter medan Johan och Markus ler och biter ihop), vi äter gott, dricker mängder av vin och öl, lyssnar på musik, diskuterar och bara njuter av att vara tillsammans! 

Så satt vi på torget och käkade glass. Folk som njuter av värmande sol och duvor som festar glatt på kastade mat/glass/godisrester. Kära vännen, Malin, flyttar sej nervöst så långt ifrån fåglarna det bara går. Jag förklarar för Johan att Malin lider av fågelfobi (kan även vara att jag fnissade lite åt hennes beteende) och vi hjälper alla till att hålla fjäderfäna på replängds avstånd.

Så händer det!

När jag som bäst sitter där och känner mej lite bättre som människa eftersom jag inte är rädd, rycker Johan till och informerar lugnt att han visst fått fågelbajs på sin axel. Därmed försvinner min bästhetskänsla illa kvickt och jag hoppar äcklad upp från trappan vi sitter på. Inser med fasa att äckel-bajset har landat på Johans axel och sedan sprätt över på min kavaj, mina jeans och fasansfullt nog landat i mitt hår!!! Jag grips av panik men vill inte erkänna hur hemskt upprörande jag faktiskt upplever bajs-sprättandet! Istället ber jag om att få gå hem och duscha. Vännerna gör mej till viljes och väl i trappuppgången upptäcker jag det vidrigaste jag någonsin varit med om (iaf är det makens version av hur jag uttryckte mej). Fågeljävlabajset har landat i mina (buskiga) ögonbryn!!! Så satans äckligt att jag kanske måste plocka båda buskarna till rötterna. Jag överväger möjligheten att måla nya bryn med kajalpennan men återfår förnuftet och nöjer mej med dusch. Har väl aldrig skrubbat mej så frenetiskt!!!

Är aningen traumatiserad och skäms över mitt fniss åt Malins rättfärdigade rädsla för skyldiga monster! Jag har från och med nu en fobi som för tid och evighet alltid kommer att stå högst i rang. Och fobin klassas absolut som just FOBI och inte som en ynka liten rädsla! Frågan är bara och den kallas för fågelfobi eller bajsfobi...?

Pga av allt bajs-stänkande måste jag nu dricka ännu fler glas vin än vanligt!



Jag och en av de vindrickande vännerna :)