Frun berättar

Nä ni...nu är det slut på det här!!! Jag vet att jag alltid hävdar att man får äta vad man vill på helgerna. Men det kan jag säga, att varje söndag kväll lovar jag mej själv att aldrig upprepa helg-hetsätningen. Det känns så oerhört äckligt, osexigt och fettigt att gå och lägga sej med magen full av skräp! Hur går det ihop?!!!! Att älska fetto-maten men att må så illa efteråt? Det är helt enkelt inte rättvist! Å lätt ångest har jag för att snart gå omkring i bikini med min ofasta kropp. Önskar ibland att jag kunde skylla på att jag nyss fött barn, men förlossningen känns aningen avlägsen.

Så där ja, det var dagens i-lands problem.

Jag är en löjligt patetisk mamma. Återigen, om jag var någon annan, skulle jag prata skit om mej själv. Jag är så stolt över min son att jag borde få en smäll! Hoppas vid Gud att jag inte pratar om det jag tänker. Jag vågar knappt säga till Johan vilka höga tankar jag hyser om vår Lilleman. Men det är ju varje förälders rätt att känna så, även om det känns bedrövligt i vissa situationer.

Idag i köket.

"Åh...så duuuuktig du är! Titta vad bra att du rev ut alla Vännerboxar och gav dem till mej! Vad stark du är!"

Idag i bilen.

"Lilla hjärtat, vad duuuktig du är! Du kan ju låta som en orm. Å vad säger apan?" (varvid jag härmar en apa och låter så fjantig att jag blir generad)

Ikväll vid matbordet.

Jag: " Är Bon Jovi bäst?"

Lilleman: " Yeah, yeah, yeah!" eller mer sanningsenligt: "Dä, dä, dä!"

Å sen dööör jag av stolthet!

Nu sover hjälten och det är jag tydligen också stolt över. Tänk att han somnar så bra....

Dåså... City akuten och en kopp te.