Frun berättar

Jag jobbar ikväll. Inte så värst kul, men det funkar. Ingen ringer och vill ha min hjälp så då gör jag andra saker istället.

Typ:

Äter choklad.
Dricker äckligt te.
Känner mej ensam tillsammans med alla nya på jobbet.
Letar efter sidor på internet med Bon Jovi (13 år var jag visst, inte 31).
Tänker att jag inte borde ha ätit baguetten med gegget på.
Skickar töntiga meddelanden till Johan på facebook.

Samt funderar...

En vacker och klok kvinna skrev i sin blogg om saker som stör. Jag skrattade så mycket för gud så rolig hon är! (kram på dej, S!)  Men! En sak som stör henne är nåt som jag gör :) 

- Vuxna kvinnor som har håret i uppsatt i två tofsar.
 
Jag har det ibland! Jag är (även om man ibland kanske misstar sej) en vuxen kvinna men ser ändå ut som Pippi Långstrump vissa dagar. Å då kommer jag osökt in på något jag helst inte vill kännas vid...

Jag är gammal!!! Gud, jag är 31 år, mamma och maka med hus, hund, kombi samt allt annat som ingår i Svennson-livet, men värst av allt, jag har "pippilottor" ibland! Och tycker DESSUTOM att jag är ganska cool då! Mein Got!

Allt detta tänkande på åldern får mej att se tillbaka på mitt liv för några år sedan. När det bara var jag och på sin höjd en resväska.

När jag efter plugget (gud, plugget, så säger väl inte ungdomarna idag kan jag tänka) traskade in på en bar och sippade på en applemartini samtidigt som jag läste i någon att-hitta-sej-själv-bok.När jag kunde ligga bakis i sängen en hel dag utan att behöva tänka på annat än mat, film och nervösa telefonsamtal till någon snygg jag träffat kvällen innan.
När jag var skriven på föräldrarnas adress och ägde varken soffa eller säng. När jag inte visste om jag var lesbisk, bi eller hetero. När min värsta mardröm var att bli gravid. När jag undrade vad jag skulle bli när jag blev stor. När jag tyckte att ett normalt förhållande var med någon som knappt behagade höra av sej om det inte var för att han/hon ville ha sex. När jag kunde köpa nästan allt jag ville utan att ha ångest för att pengarna inte skulle räcka till alla räkningar eftersom den enda räkning jag ansvarade för själv var den som tillhörde mobilen. När jag "åkte hem" om jag besökte föräldrarna.
När jag aldrig behövde fundera på om jag skulle fira jul med föräldrarna eller svärföräldrarna eftersom de sistnämnda inte existerade. Eller...det jag saknar mest; När jag reste dit jag behagade när jag ville!!! Och det jag saknar minst; När jag ägnade timmar åt att fantisera om att träffa någon som MIN Johan :)

Funderade på hur jag skulle avsluta detta inlägg och läste därför igenom ovanstående. Min slutsats för kvällen lyder som följer:

Jag ÄR gammal men jag har ett så himmelens fint liv! Ett så fint liv att jag ofta får tårar i ögonen!

En ganska så bra slutsats, tycker jag :)