Frun berättar

En klok kvinna skrev till mej:

" Mamma och Fru, det är de finaste titlar någon kan ha!"

Fint, va?! Jag håller med. Tycker också så. Känner också så. Men tydligen inte inatt.

Unge sover. Hund sover. Make sover. Jag ligger och är så tacksam för att jag har det så bra! Jag och min lilla familj.

Sen vet jag inte, men något händer med mej under natten. När sonen inte sover som han ska eller när maken inte vaknar av ungens gnäll...blir jag galen! På en sekund! Det är liksom inte så att jag kliver upp tre, fyra gånger och ger Lilleman nappen och kanske femte gången puffar lite kärleksfullt på Johan och viskar frågande om han orkar stiga upp. Nej, nej... Jag kan inte behärska mej.

Första gången gnäll hörs från Lillemans rum kanske jag suckar högt och river (hårt) av täcket så att Johan ska märka hur mycket jag offrar mej för att han ska få sova. Andra gången mumlar jag (ganska så högt) något om att jag har allt ansvar eller annan liknande lögn. Tredje gången vill jag putta Johan ur sängen och flytta till övervåningen (som för övrigt inte ens är inredd). Jag puttar förstås inte ur honom ur sängen men jag säger något argt och vänder mej om när han stiger upp.

Varje morgon har jag sedan ångest för hur hemsk jag är nattetid. Tänker också att jag kommande natt skall förändra mitt lynne. Händer inte.

Men jag ska säga er...att sedan jag blev Fru så har jag mognat :) Vill gärna tro att det är fruskapet som förändrat mej. Inatt och några nätter innan har jag likt en vuxen människa stigit ur sängen, utan varken suckar eller brutal "täckavdragning" och gett min son nappen. Visst, det ska jag väl tillstå att jag många gånger har bitit mej i tungan när jag helst av allt vill skrika barnsliga saker som typ "Jag har varit mammaledig länge nog nu!!! Nu är det Fan din tur!!!". Men Rom byggdes inte över en natt och det gör inte Kickis nya attityd heller. Men den kommer, jag lovar!

Jag läser en massa böcker om att positivt tänkande gör att man klarar allt och att man själv väljer hur man känner inför saker och ting. Ja, det låter ju logiskt. Men herregud, hur ska man minnas det klockan två mitt i mörkaste natten.

Typ:

" Åhhh, vad härligt att min son har en sådan kraft i rösten! Jag ser det som en bonus att få spendera vaken tid med honom så här i vargatimmen."

Eller:

" Vad skönt för min make att han har så lätt att sova vidare. Det är ju underbart för då är han pigg och glad inför morgondagens utmaningar."

Ja, eller något annat käckt.

Sen måste jag (till Johans försvar om han i denna text framstår som en oansvarig far) erkänna att han faktiskt numera vaknar lika snabbt som jag av Lillemans gnäll.

So....to sum up... You look young and we are having fun...But that´s not enough!!! ( Eller vad säger du Malin?)

Nu är tvätten färdig. Hunden utgången. Ungen sövd och hamburgare med pommes väntar i köket : ) Still going strong with the unhealthy stuff!!!

Ha en skön dag alla ni som jag håller så mycket av!